Aftonbladet – 15 april 1850, sida 3

Re AK rr er ar ÄRE rape Denna grund för valrätten utan klasser eller! census kan åter icke uppgöras utan efter person, hvarigenom vi således komma direkte in på personlighetsprincipen, hvilken också, efter ins:s tanka, är den enda utförbara, så vida full rättvisa skall vederfaras alla medborgare isamhället. Visserligen synes afståndet stort då jemlikheten i rättigheter skall beräknas, emellan rikets högre embetsmän och millionären samt invånarne i-den torftiga kojan, hvarföre man med mildhet bör döma öfver dessa lyckans gaunstlingar, om de skulle finna sig så djupt nedsatte att nödgas kasta sin lott i valurnen tillsammans med dessa personer, som arbeta för deras beqvämligheter och njutningar. Mången if de lyckligare lottade torde väl blygas att öppet uttala sina inre tankar derom, men han insveper dem i den klingande frasen, att man äfventyrar samhällets framtida bestånd, om en sådan princip för valrätten blefve antagen. Ser man åter på skilnaden emellan den tärande och närande medlemmen i samhället, såsom menniska, med redbara tänkesätt, omdömesförmåga, sann fosterlandskärlek och duglighet, så finner man, att skilnaden icke är så arsenlig, ty under arbetarens. och medelklassens tak finnas måhända dessa egenskaper lika ofta som under palatsernas, och der de finnas under dessa sednares, der blifva de också förr uppsökta och såsom ombud begagnade, för att bevaka nationens angelägenheter, hvartill vi hafva ett färskt exempel på valen till nu pågående riksmöte i Danmark. jr Doktor Bergman har, i silt tal vid Örebro reformmöte, på ett lyckligt sätt belyst detta ämne från en kristlig synpunkt. Flera andra hafva äfvenledes med skicklighet behandlat denna vigtiga fråga, och alla som hyllat ideen hafva kommit till det resultat, att menniskans rätt och menniskans värde icke kan beräknas eller .uppskattas efter guldet.på kragen eller guldet i kassakistan. Sedan ins. således, mirabile: diectu, erkänt sig gilla grundprincipen för Örebromöfets besluf, såsom den enda rätta och sanna för valrätt till representantombud; så synes honom dock Örebromötets beslut, att inrymma indelta armeen bland valberättigade, men derifrån utesluta tjenstehjon och den vwärfvade truppen, visserligen vara raskt, men icke fullt konseqvent; ty, så länge militären (räknad ifrån högre befälet ned. till soldaten). befinnes i ett så beroende tillstånd att dess sjelfständighet såsom medborgare med skäl kan betviflas, så är han ieke en man för sig), utan beror mera af sina förmäns nyceker, under hvilka han kan tvingas att qvarstanna i flera decennier, än tjenaren, som efter godtfinnande, om några månader, kan upplösa sitt beroende tillstånd. Dock äro dessa. anmärkningar om Örebromötets beslut af så ringa betydenhet för den stora och sköna grundideen, att några skrupler för dess antagande icke böra uppstå, emedan den möjligtvis för lågt medgifna valrätten efter några få år genom den allt mer och mer stigande upp lysning, som folkskolorna böra meddela, snart rättar sig sjelf, och genom den stora makt, som den sanna bildningen och förmögenrheten vid valen komma att utkräfva, alldeles icke kan blifva vådlig. Nästan hvarje nummer af de konservativa tidningarne varna nationen för kommunism, socialism, och Gud vet allt hvilka spöken som grassera i deras spalter, om de liberalare idgernn skulle göra sig gällande. Sådant fruktar ins. ingalunda. De personer som utmåla dem rysligast torde icke känna, eller vilja ej erkänna, att socialism Öc., nemligen sådap, som de beskrifvit densamma, ej kan finnas inom Sveriges landamären. De känna icke landet, icke folket, som skulle utgöra dessa spökens elementer. De känna icke att dagakarlen, arbetaren i landsorten, är en stilla och alls icke farlig! person, som genom sin isolerade:ställning, förorsakad af landets glesa befölkning, är nöjd; då han blifver hyllad af egaren till den torfva! som han bebor. Den besutne jordegaren, somj bar sin egen hörd, måtte väl aldrig beskyllagl lör att bylla sccialismen? Det är således i de större städerna som: man fruktar att der ber intlige arbetare skulle: föreskrifva lagar för ten öfriga befolkningen. Huru enfaldigt! Hvad betyda våra svenska större städer? De äro pygmeer mot andra europeiska stater, och deras erbetarei förhållande dertill. fe Dessutom synes af nuvarande ställningen i Paris, att oaktadt reaktionära partiets försök vid å.skilliga tillfällen att uppreta arbetarne senom kränkningar af deras käraste minnen, så hafva dessa ändock utvecklat en sans och n hållning, som måhända få andra i lika förrållande kunnat visa. Det gatupptröde som rågra hundrade pojkar och blusmän utförde i Vars 1848 uti Stockholm för ett visst intresse, var en karrikatyr af allt hvad som kallas emöt. sehom skuggrädsla vanns. deck ändamålet till en (del, tvärtemot regeringens. förslager:. Må derföre alla; som nitälska att se fäder neslandet mäktigt genom: sitt oberoende, utili ndrägt arbeta-på den efterlängtade reformens nara antagande, utan satt fästa, sig vid några smådetaljer, blott den enda och sanna grunddeen: menniskovärdets erkännande, icke. törvises! —T! ———— 2 (Insändt. afohr kohsertmästaren Randel.) Till Redaktionen: af Aftonbladet! I anledning af den insända artikeln med rubrik: ( Fa BA p FAT SITA TIER fÅ Sn Er TO PE SETOE Prag FT DT SE SD