Smedgifvit att jordbruket gjort betydliga framsteg putan -att likväl till fullo .kunna: återkalla sitt för afgifna yttrande, nemligen: Här behöfs i sanning lagstiftarens mellankomst--för att undanrödje pdetta hinder; sörglösheten att vända sig till gode dessa rika odlingstillfällen, och utan en sådan skall paldrig denna (man kan ej nog upprepa det) högsi förträffliga ö kunna bringas ur sitt närvarande pbillstånd af vanhäfd . Redan förut har den anspelade personen yttrat, att odlingen från 4826 till 1841 eller på 16 år icke omfattat större, areal än 4000 tunnland, hvaraf blott 325 voro myrjord, således mindre än ett tunnland på hvarje mantal under en så lång tid. Nåväl! Behöfdes det mera för att öfvertyga den nye landshöfdingen, att allmogen öfverhufvud taget (ty ins, talar ej om de vackra undantagen af possessionater och upplystare bönder) på denna ö icke har så stor böjelse för odlingar, som man finner bland samma klass på fasta landet? Var det icke då snarare värdt beröm än tadel, -att:landshöfdingen mottaget och framlemnar ett förslag, åsyftande att upp: muntra till inflyttning Sådana skickliga åkerbrukare, som hade mera vana och större böjelse för odlingar ? Var icke detta ett medel till vinnande af hvad den anspelade personen, sjelf tyckes anse önskvärdt, nemligen den högst förträffliga öns bringande ur dess närvarande tillstånd af vanhäfdn? Insändaren, som föga bekymrar sig om det oftanämnnda förslaget, hvilket närmast rör Gottlands jordbrukare, har emellertid en alltför god tanke om deras förstånd och lugna beräkning af egen så väl som allmän fördel för att tro, det någon agitation skulle förmå förvandla denna enkla fråga till ett jäsningsämne; och så vidt insändären kan fatta af från Gottland erhållna underrättelser, så har jäsningen egentligen varit inskränkt inom den anspelade personens, egen fantasi, fastän icke nekas kan, att han sökt knåda surdegen af alla krafter, med tillsats af allehanda dixi, för att söka göra den smaklig. N Insändaren af artikeln Något om Gottlandp för den 9 dennes.