Aftonbladet – 12 april 1850, sida 3

Må: det gerna ;medgifvas, att nämnde: liftighet hos ydlåndningen någon gåvg för: oss nördbeer k ynds innefatta öfverdrift; men icke deöstomindre ärer hvar och en finna, att dråmatiska föredrag Nlifva intressantare genom denna, än medelst den notsatta, här mera vanliga ytterligheten; och det ,ekännes uppriktigt att, i valet mellan ofulltomligeter, vi föredraga en liflig och hurtig ytlighet framört en sömnig och tvivial grundlighet. Att detta ifven inom kompositionens gebiet är publikens smak, visar sig vid betraktande af den framgång, operan Eleonora rönt i motsats till den torra, men väl arbetade operetten Tjufskytlten. Den förra har, såsom italienska musiken i allmänhet, sina varma och BIdiga melodier samt. äfven dramatiskt -sköna och ffektfulla ställen, som anslå hjertat. Men cekså erordra dessa ett motsvarande föredrag; och detta anspråk har hr Ciaffei på ett särdeles intressant sätt appfyllt. För öfrigt torde här böra erinras, hurusom det är en vigtig egenskap hos en teaterstyrelse att vid valet af stycken -kunna bedöma, huruvida den eger lämpliga artister för uppsättningen. Måinsa goda stycken, som på andra teatrar gjort furore, hafva, efter en eller få representationer härstädes, a lit endast i följd af saknadt omdöme i nämnde hänseende, och genast skylles både af pudliken och kritiken på tonsättaren. Hvad i öfrigt publikens musikaliska smak beträfar, så bar redaktionen af Dagligt Allehanda så illvida rätt att denna smak icke är uteslutande för talienare, som publiken visat sig nog fördomsfri, att uppskatta talangen hos artister af hvilken nation som helst, och dervid aldrig underskattat sina egna andsmän och landsmänninor, då dessa egt en, efter oublikens. smak (hvaröfver den sjelf eger disponere) imponerande talang, sådan som en Hjortsberg, fru Eriksson, berr och fru Torslow, m:llerne Lind, Wilerberg och Högqvist, hr Sällström m. fl. ådagalagt; men denna publik, och särdeles den del deraf som haft tillfällen att höra och se sig om i verlden och sålunda eller genom studier utbildat sin smak och sitt omdöme, finner också ganska lätt att, med undantag af m:ll Berwald, som obestridligen eger tajangen af en vacker konstfärdighet, alla öfriga nuvarande svenska artister vid Kongl. operans lyriska cen icke ens innehafva den talang som man hos en och annan af våra utmärktaste dilettanter stundom finner ).. Men okunnighet och anspr k följas vanigen åt. De sydländske artisterne må för öfrigt vara huru beskaffade som helst, så måste wi dock ill deras beröm erkänna, att vi icke enshos de sämsta af dem funnit en så hög grad af oförskämdhet, som en och annan svensk, hvilken slagit sig på artisteri, stundom ådagalagt. Vi hafva nemligen bland sydlänningars musikkompositioner aldrig hört något så underhaltigt som ett ,bataljstycke, hvilket recensenten i Alleharda torde närmare känna. Vi kunna icke sluta detta ämne utan att tillägga den hemställan till redaktionen af Dagligt Allehanda, buruvida icke det vore lämpligt så arrangera, att det musikaliska recensentskapet i nämnde tidning. hvilket stundom bestrides af en herr. —db—, och då alltid utföres med värdighet och talang, hvilka egenskaper deremot helt och hållet saknas hos hr ——n, blefve för alltid öfvertaget af herr —db—, hvilken förändring skulle lända både konsten och tidningens läsare till stor båtnad. —Zg—