Aftonbladet – 12 april 1850, sida 2

nderstädes (i Paris) att man skymfas och anfalles af massan endast derföre, att man är obättre klädd än den; hvarvid i en not är bifogadt följande: Vi hafva, sedan detta skrefs, ppå enskild väg erbållit underrättelser från Paris, som till alla delar bekräfta hvad vi phär ofvan yttrat. En välklädd person kan på gatorna i Paris icke gå många steg, utan valt se knutna näfvar emot.-sig och höra blusmännen utropa: sacre Åristoln Parisarne skulle utan tvifvel få stora ögon, om. de hade tillgång till Morgonbladet och deraf finge förnimma så kuriösa nyheter som detta. I allt fall äro dylika notiser serdeles intressanta, emedan de lemna ett ganska talande bevis på Morgonbiadets förmåga att berätta. Och detta allt oaktadt säges det likväl såsom säkert att kammarjunkaren Pontin skall förklarat sig sinnad att, vid första ledighet han kan erhålla från Morgonbladet, göra en sejour i Paris. Med de föreställningar han hyser om den fara som der hotar hvarje välklädd person är detta iu ett riktigt hjeltemod, helst då det icke bör förmodas att kammarjunkaren under besagde vistelse skall negligera sin garderob blott för att få flanera i fred på bulevarderna. KANE TEAM — Pluraliteten af våra läsare hafva sannolikt tagit kännedom af det i flera afseenden märkliga innehållet af ett i gårdagsbladet infördt bref från Paris af den 3I Mars, angående set reaktionära partiets planer. Såsom ett spplysande bidrag till samma ämne anse vi förtjena meddelas nedanstående artikel ur Ze Sigele för den 38 Mars, föranledd af, vissa andra tidningars bemödanden att, till väckande af oro, utsprida rykten om kapitalernas emiration ur landet. Le Siecle yttrar sig härom som följer : Vi veta väl, att Assemblåe Nationale skall blifva lika tillräckligt desavuesad, som denlevivimistiska representant, hvilken, uppträdande mot konstitutionen, yttrade att den lagstiftande makten skulle vädja till folkev angående den fråga — som numera icke är någon —: Monarki eller Repwblik. Ieke desto mindre är det dock säkert, att nyssnämnde tidning å sin sida endast med hög röst och i bittra ordalag upprepar hvad mar med lägre röst säger bland de rojalistiska partier, hvilka, sättande sina partiintressen högre in landets väl — såsom det varit i sextio år — önska, vi vilja icke säga tillråda, kapitalernas emigration, arbetets uppkörande derigenom att de rike draga sig undan, samt slutliger en främmande intervention. Sådana afsigter göra oss bedröfvade, öfversygade som vi äro, att endast olycka finnes att skörda för dem, hvilka under revolutionernas och de sociala stridernas dogar glömma denna vatriotismens eviga regel: Blif på ditt lands sida, ty det är des som Gud ställt dig ,Men uppriktigt sagdt, ieke heller förskräckas vi å andra sidan särdeles mycket af dessa ursinniga planer, med hvilka man hotar republikens framtid. Verldens annaler gå sex tusende år tillbaka och vi tro icke att bland dessa sex tusende år kan uppgifvas ens em kortare period, eller lika lång som en menniskas lifstid, under hvilken verlden har gått tillbaka och lefvat under institutioner, hvilka den krossat, såsom oförmögna att längre trotsa ideernas makt. Demokratiens dag her slutligen kommit och oaktsdt de moln, hvilka man hopar för att förmörka den, skall dock denna 228 lysa öfver alla jordens folk. Ja, Europa observerar uppmärksamt, studerar på det spektakel, som blifvit gifvet af Frankrike under och efter valen af den 10:de Mars. Kastonde sin blick uppöfver de svarta fantasiteflor, hvilka blifvit målade af reaktionen, ser Europa i Frankrike ett folk, som dag för dag med mera lugn och klokhet begagnar sig af den allmänna omröstning, som det förvärfvat sig, som alla nationer sfundas. och som man förgäfves skall söka bortröfva. Europa ser bland folket ett parti, som, efter att hafva i Maj och Juni 1848 begålt brottet att resa sig mot nationens majoritet, återgår med raska steg på den väg, vid hvars ända valurnan står; och liksom denna företeelse icke vore nog lärorik i och för sig sjelf, så ser. Europa i spetsen för detta folk, för detta parti, en regering, som drömmer om förtryck, om beläigringstillstånd och militäriska manövrer, en styrelse, hvilken uppträder på arenan såsom en gladiator, afbidande vildsjuret, hvilket dock icke kommer, sysselsatt såsom det är, ait arbeta för alt föda sig och sina barn Europa, som alltid dragit fördel af våra revolutioner, skall säkerligen äfven draga fördel af detta visa exempel. Att fransmän finnss, hvilka äro nog äreförgätna för att flytta sina kapitaler ut i främImande lind och egna mera förtroende åt t. ex. lezarens kredit än åt Frorkrikes, det är icke lomöjligt, emedan guld är den afgud som egentligen tillbedjes utaf en stor del af dessa personer, hvilkas talspråk är: Gud och min koInung, eller: Gud cch min kejsare. Frankrike lär emellertid det land i verlden, bvarest den mesta säkerhet finnes för al!män cch enskild förmögenhet, af det ostikliga skäl, att Frankrike är det enda avd, hvarest, till följd af -Iden direkta allmönna omröstningens och den 5 hemliga vslurna:rs antagande, revolutioner, i YIdetta ords generiska betydelse, måste vara Islutzd. Ios oss fianas nu erdast reformer att utjöfva; det är säkert, att om fo ket i morgen tIskulie utmanas genom ett attentat mot den tlallmänna rösträtten, så skulle det endast boIsiraffa upphofsmännen till delta attentat samt Iframgå vidare till reformernas utförande på denna samma allmänna omröstningens väg. För andra folk återstå de förfärliga vexlingsrne af lett inbördes krig; för Frankrike valurnans fredson Utsjgter.