Aftonbladet – 11 april 1850, sida 3

till vatteniedningen än till sjellva Dyggnaden eCh IBredningen. De skola ock komma i dagen — i tidens fullbordan. Jag anhåller av få vidlägga denna skrift min uti fredagens plenum afgifna. Stockholm den 42 Mars 4850. N. J. Ekdahl. Att ett lika lydande anförande blifvit till mig ingifvet, för att i Barnbusdirektionen föredragas, intygas af. Stockholm den 2 April 1850. Olof Tindbeck, noarie vid Stockbolms allm. Barnhusinrättning. ) Hr professorn Blom C:n, som uppgjort den primitiva ritningen och kostnadsförslaget, torde likväl ännu hafva sina koncepter till denna byggnad i behåll, och det vore val om han benäget skulle vilja meddela dem. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. RBådstufvurättens utslag i målet emellan makarne Sjöberg. Rådstufvurätten har de i detta mål förekomne omständigheter i öfvervägande tagit; och hvad först angår den af fabriksidkaren Victor Sjöbergs hustru, Carolina Henrica Sjöberg, gjorda framställning derom, att stadsfiskalen Anders Magnus Lindborg, som i egenskap af allmän åklagare uti målet uppträdt, icke måtte anses berättigad att deruti föra annan talan än i hvad det angick angifvelsen för bodrägt, finner rådstufvurätten, enär Tabriksidkaren Sjöberg, lika med stadfiskalen Lindborg, i målets hela vidd fullföljt de påståenden hvartill det, utom bodrägten, angifne horsbrottet kunnat föranleda, hustru Sjöbergs berörde framställning, såsom opåkallad, icke förtjena afseende. Beträffande åter kammarskrifvaren Johan Blomstrands yrkande att, då, bland de såsom vittnen i målet afhörde personer, klädsömmerskan Elisabeth Forsslund samt pigan Johanna Sofia Hedberg emot hustru Sjöberg ädagalagt hätskhet, samt Hedberg dessutom, lika med pigan Elisabeth Svensson, skulle varit ostadig uti sina villnesuppgifter, något afseende icke måtte fästas vid de vittnesmål, Forsslund, Hedberg och Svensson i målet afgifvit; så, och då Blomstrand icke, emot klädsömmtrskan Forsslunds och pigan Hedbergs bestridande, gittat i någon mån uti bevis leda, det Forsslund och Hedberg emot hustru Sjöberg vore så afvogt sinnade, att de kunde för hennes uppenbara ovänner enses, samt enär den ostadighet, pigorna Hedberg och Svensson förmenats hafva visat uti sina vittnesmål, endast anmärkts uti sådana mindre väsendtliga omständigheter, hvilka icke på målets pröfning kunnat ega något hufvudsakligt inflytande, anser rådstufvurätten de af Forsslund, Hedberg och Svensson afgifne vittnesmål böra laga vitsord tillerkännas; äfvensom rådstufvurätten, fastän Blomstrand anmält och styrkt att drängen Anders Johzn Larsson, som äfven i målet vittnat, skulle vid Stockholms f. d. kämnersrätts andra afdelning blifvit ställd under tilltal, bland annat, för olofligt tillgrepp, derför han, enligt vunna upplysningar, äfven är vorden den 3 December nästlidne år sakfä!ld och dömd till bestraffning för första resan stöld, icke finner Larssons, efter vittnetsmålets afläggande, sålunda iråkade vanfrejd kunna förrioga verkan af hvad han förut på vittnesed intygat. Ehuru upplyst och medgifvet är, att fabriksidkaren August Lamm och vice häradshöfdingen de Berg, den sednare i egenskap af allmän åklagare, å tobaksarbetaren Frans Oscar Kjellman yrkat laga ansvar för det han skall inför Stockholms f.d. kämnersrätt angifvit Lamm att hafva våldtagit Kjellmans hustru och, med åberopande af vittnen, velat Lamm dertiil binda, men sådant ej gittat, och kämnersrättens utslag, hvarigenom Kjellman förklarats för sitt berörde förfarande ej kunna svårare anses än aut han med tillämpning af 60 kapitlet 2 missgerpingsbalken, dömdes att böta tjugo daler silfvermynt och göra Lamm offentlig afbön, blifvit Kongl. Maj:ts och Rikets Svea hofrätts vidare pröfning och skärskådande understäldt, ber kammarskriifvaren B:omstrand likväl yrkat, ati då den förseelse, för hvilken Kjellman blifvit vid kämnersrätten sakfälld, icke vore af svårare beskaffenhet samt någon anmärkning emot Kjelimans frejd i öfrigt icke blifvit framställd, Kjellman icke måtte, vid sådant förhållande, betagas rättighet att för vittnesgild anses samt att derföre behörigt afseende måtte fästas å de af honom leranade upplysningsr i målet; men som icke blifvit upplyst huruvida hbögbemåldte kongl. hofrätt ännu meddelat utslag uti ofvanberörde, emot Kjellman anhängige mål samt Kjellman, vid sådant förhållande, måste ännu anses vara ställd under tilltal för ett brott, som å heder och ära går, pröfvar rådstufvurätten att, ehuru Kjellman, i följd deraf att ofvanberörde omständigheter då icke varit af rätten könde, tillåtits att vittnesed i målet a9ägga, den berättelse Kjellman derå afgifvit icke kunna kraft oeh verkan af laga vittnesmål för närvarande tillerkännas. Beträffande åter fabriksidkaren Sjöbergs dels erinran derom, att ett af extra ordinarie kanslisten Samuel Johnson ingifvet, af herr kaptenen G. H. Troili med edsförpligtelse undertecknadt, vittnesbetyg af den 3 September nästlidne år, icke kunde, såsom obecdigadt, anses innefatta någon bevisning, dels ock påstående, att då så väl herr kaptenen Troili, uti dess nyssnämnde betyg, som ock herr professoren Claes Wilhelm Eneberg, uti det skrifteliga anförande, han, efter aflagd vitinesed, afgifvit, tydligen ådagalagt, att de mot honom hyste ett oförsonligt, hat, herr kaptenen Troili och herr professoren Eneberg icke måtte, såsom varande hans uppenbara ovänner, tillåtas al mot honom vittne bära; så, och hvad först beträffar berr kapten Troili. anser rådstufvurätten något annat utlitende icke erfordras, än att, då herr kaptenen icke i målet aflagt den ed, 47 kapitlet 46 8 rättegångsbalken bestämmer för dem, hvilka till vittnen åberopas, något afseende icke