Aftonbladet – 11 april 1850, sida 2

det, skakade de långa nattsvarta lockarne öfver) sina kinder, då hon hörde välkända steg bakom sig, och kände att lärarens stora vältaliga ögon voro fästade på henne. Om hennes eget tilla hjerta icke klappat så hårdt, skulle hon hafva hört de hastiga slagen af hans, under det hans andedrägt nästam vidrörde den vackra biomman på hennes barm. Hastigt rörde sig nu hennes lilla hånd öfver griffeltaflan, från höger till venster, och ritade siffra på siffra, som om dess egarinna icke baft någon annan tanke än att dichiffrera Co!emans figurer. Det var det iörargligaste tal —-alidrig hade hon försökt någontiog så svårt — förgäfves strök bon ut — förgäfves började hon om igen. Alt var orätt, och så måste Harry, enligt sin pligt, taga grifflen och sätta sig bredvid henne för att utreda svårigheterna — såsom skolmästare, fanns det ingen annan utväg för honom, som, j väl veten! Men, — i stället att se på griffeltaflan, föllo hans ögon aldrig ett tum lägre än på den lilla rosenknoppen — just en vacker lärarel Hm, det är en täck ros, miss Mayl Ja, min herre , Ni — ni tycker om blommor, ser jag. Ja, min berre.n De utgöra mitt favoritstudium. År ni mycket bevandrad i blomsterspråket, min — hm — miss May?n i De tala alltid till mig om Guds godhet och kärlekn, svarade May, såfallvarsamt som hade Ibon svarat en prest. de Sannt, kära miss Mayr, sade Harry. De -Järo i sanning som poeten säger — englarnes Heendens, som fröjda oåh glädja oss på vår jordiska pilgrimsfärd — men utom denna him;I melska mission, tillägga poeterna dem äfven len annan egenskap: Ack österns barn, de rika, äga Ett språk af blommor och de säga: