Aftonbladet – 10 april 1850, sida 1

HIMMELSBERGET. NoVvELL Ar S. S. BLICHER. (Slut från gårdagsb!.) Stopp litet, afbröt jag; nu får jag lof alt Presentera dig, min kära kusin, ty din medfödda blygsamhet skulle helt säkert lägga en slöja öfver dina egna fullkomligheter .... Herr prokurator Ludvig ! En af den blinda Justitias blinda tjenare. Såsom sådan har han för afsigt att leda rättvisans gång vid alla underrätter på Jutland. Han bar två fixa ider: den ena att han ej vill å: taga sig ancra än rättfärdiga saker; den andra att alla rättfärdiga saker böra vinnas Ni inser följaktligen, pro primn, att han icke ligger djupt i juridiken, pro secundo, att han lika litet känner verlden som jag, och pro tertio, att hans praktik ej kan vara betydlig. Art den lön, hans nådiga frn gifver bonom, kan han således ej bli fet, och om han inte bade enskild förmögenhet, kunde ban vänta att bli underhållen på allmän bekostnad.o — Präktigt, mine herrar! ropade löjtnanten; jag ser, att vi här äro fem alnar af samma stycke, och att slutet blir rysligt skönt. Låt oss nu också hålla fint i med flaskan. Gif akt att marschera! Eit-tu! ett-tu! Och så stampade han, med korta och raska steg, sig in i tiltet; vi andra i samma tempo bakefter. . vad vi här hade att beställa tarfvar ingen vidlyftig förklaring: vi åto, drucko och voro glade; vi pratade och sjöngo vexelvis. Vi frågade hvarken efter preteritum eller fulurum, utan höllo oss endast vid det lyckliga pres:ns, efter vår preceptors, den muntre Horatii, eXxempel. Grosshandlaren var den förste, som emot midnatten påminte css, att en liten lur skulle göra oss godt och ha det med sig, att vi mad desto