Aftonbladet – 9 april 1850, sida 3

EE EINE VR til belopp af rdr 203,8014, 27 sk. 8 rst., såsom varande af makarne Löthman i deras ägtenskap åsamkad, samt vidare påstått att nämnde gäld då ännu ogulden qvarstod af det gemensamma boet, hvarföre de yrka att efterlefvande mannen äfvensom öfrige sterbhusdelegarena äro icke blott personligen utan jemväl med bolagsgodset in natura eller dess värde, jemte uppburna räntor derå om det förskingtad: är, samt enskilt egendom, ansvärige, en för alla och alla för en, för betalningen af sådan bolagsskuld. Som nämnde bruksegare genom ett slikt förfarsnde fodrat den gäld som är gulden, och klara skäl derföre blifvit dem förelaggde, hvilka skäl icke kunna komma under annan benämning af de, som icke äro vanvettige, och nämnde bruksegare icke äro af vederbörlig embetsmyndighet förklarade vanvettige, så kan ett slikt förfarande icke anses vara annat än all handla emot klara skäl och bättre vetande, hvaruti de hafva blifvit fundna med osanning, på grund hvaraf jag såsom varande en af sterbhusdetegarena, bärmedelst får vördsamt anhålla om laga kallelse och stämning å nämnde bruksegare med påstående: 4:0 att de med stöd af 9 kap. 41 G handelsbal ken blifva fällda att böra hälften af det de fordrat, m5lsegandens ensak. 2:0 att ersätta mig rättezångskostnaderna. Stockholm den 5 Mars 18350. Carl Reinhold Löthman. handlande. Emellertid gjorde expeditions-sekreteraren G. ÅA. Söderhjelm, som å svarande sidan uppträdde, invändning mot d.mstolens behörighet att upptaga målet, då redan tvistefrågan blifvit afgjord vid konkursdomsto!l i Gefle, men käranden påstod, att hrr Söderhbjelm, som fortsatt att fordra de 203,801 riksdalerna, uti sin libell till bofrätten, derigenom i Stockholm gjort sig skyldiga till ett brott, som således borde åtalas vid underdomstol i Stockholm. Rådstufvurätten uppskjöt då målet till i deg, på det Löthman måtte inkommaimed nämnde libell och Gefle konkursdomstols dom i saken. Sedan i dag en af Löthman ingifven skrift blifvit uppläst, hvaraf man funnit, att dess författare äfven i detta mål ämnar begagna samma sätt att öfvertrga domstolen om sin talans rättmätighe:, som det, hvarigenom han i patentmålet så ofta väckt åvöje bland allmänheten, iagaf han också de föreskrifna dokumentierna. Hr Söderbjelm svarade på fråga, att han ansåg Löthmans nu upplåsta skrift, såsom innefattande blott invektiver och otidigheter, icke förtjena något genmäle, men yrkade ansvar å Löthman för rättegångsmissbruk och förolämpande skrifsätt. He Löthman smackade och anmärkte: emellertid medgifver hr Söderhjelm att hofrätten är belägen i Stockholm, och således tillhör det Stockholm att upptaga målet; hvarefter domstolen förklarade sig vilja i dag 14 degar meddela utlåtande om sin behörighet. — Linköping d. 6 April. Natten till förliden gårdag återkommo från ransakning vid Motala 92:ne lifdömda rånare; de emottogos af en vaktkarl vid härvarande cellfängelse och infördes i ett vaktrum på nedra botten, der fängslet aftogs dem. Knappt hade detta skett, förrän de med knifvar öfverföllo och i bröstet, halsen, ansigtet, veklifvet och händerna svårt och våldsamt sårade vaktkarlen, för att åtkomma den nyckel till porten han hölli hand. Häri misslyckades de dock, emedan han, ehuru illa sårad och misshandlad, dock ännu ständigt qvarhöll densamma. Af skriket och bullret inkallades nu en i nästa rum verande vaktkar!, som äfven vid sin ankomst genast af våldsverkarne öfverfölls med en mängd knifhugg, riktade mot hufvud, hals och bröst, af hvilka också hans händer blefvo grymt söndersargede och flera djupa och betydliga sår uppkommo å kroppen i öfrigt. Då nu såväl denne som den förre vaktkarlen nedföllo sanseller kraftlöse, begåfvo sig våldsverkarne ut på gården, der de lyckades finna en stege vid muren, med tillhjelp af hvilken de lyckades komma upp på dess öfversta kant, hvarifrån de sedermera med tillhjelp af de utanför stående träden hjelpte sig ned på den förbiliggande landsvägen och sedan öfver åkrar och diken skyndade undan, den ena som det säges barfotad och båda barhufvade. Då t. f. direktören för cellfängelset straxt derpå nedkom, voro nidingarne redan borta. Den ena karlån är så svårt misshandlad, att läkaren misströstar om hans: vederfående.)— Våldsverkarne hafva icke ännu återfunnits. — De tvenne för allmänna säkerheten högst vådliga rymmarne beskrifvas i kon:s befallningsh:s utfärdade kungörelse sålunda: Hägerbäck är 23 år gammal, född i Enslöfs socken af Hallånds län, 5 fot 5 tum lång, med blå ögon, . ljusbruna hår och ögonbryn, undersätsig och stark kroppsbyggnad. Wennermark är 28 år gammal, född i Ö. Husby socken af detta län, samt har sednast såsom gesäll varit i arbete hos en snickare vid namn Hagström inom Hallands län, är 6 fot lång, af mager, men stark kroppsbyggnad, har blå, vinda och stora ögon, ljusbruna hår och ögonbryn. Vid afvikandet voro de begge klädda i blå kläder, men utan hufvudbonad. — F. d. skräddarmästaren Zettergren har funnits iggande död i en portgång. (L.B.) mm MUTA AN JR SNR DEAR NS SO WIK PRE SETS TR VESA