Aftonbladet – 9 april 1850, sida 3

Herrans klarhet genom er Ljuft i natten till oss ser. Själen j bugsvalen, Trött af dagens bråk. O hur skönt j talen Himlens ögonspråk! Stjernor, Rymdens blyga tärnor! Der i öfverjordisk glans Upp j gån till nattlig dans: När vår sol sig bergst, Natten längesen Qvällens rosor härjat, Lyser oss ert sken. Allt som smärtat Menskohjertat, Mi!dt upplösen j Till en skön, uranisk harmoni. Stjernor, Rymdens blyga tärnor! Då allt jordiskt sig förtär, Evigt ny er ungdom är. Strålar, klara, rena. Som från Sksparn gå, Dessa j allena Fatta helt förmå. Stjernor, Rymdens blyga tärnor! Tanken svindlar att förstå Vägen, edra banor gå. Intet vågar störa Tystnadn i det blå. Ack, j kunnen höra Verldens hjerta slå! Ea gång Anden, Löst ut banden, Fri, till er får fly, Buren på en morgonputprad sky. J. LI. H—Tr.