Aftonbladet – 8 april 1850, sida 3

jr MM AMMAR MVIAv BIVISRIvV DRUG UlUlaL, UV HaUUT Udd begifvit sig ned till cigarrarbetaren Svante Cederdahl, som bor i samma hus (M 292 Jungfrugatan å Ladugårdslandet) och äfven der, efter ett längre uppehåll fått hvad hon begärt. Då hon åter kommit upp hade den främmande herrn ännu sutit qvar, men efter en stund aflägsnat sig med ett paket i handen och bedt helsa så mycket. Ryktet om denna listiga stöld blef snart bekant i grannskapet och gaf anledning till åtskilliga misstankar, hvilka isynnerhet häftade vid förre polisbetjenten, nu mera biribisten, Johan Erik Olson, hvilken för närvarande bott i huset a 40 vid Qvarngatan å Ladugårdslandet. I samma hus bor äfven en bageriarbetare eller hembagare vid namn Nordin. Denne, som äfven fått vetskap om stölden, hade med synnerlig uppmärksamhet följt Olsons förehafvanden och äfven, dagen efter det stölden begicks, sett Olsons hustru smyga sig ned på gården och gömma ett paket under trappan till afträdet. Öfvertygad om att detta vore de stulna penningarnej tillkallade han ett par personer och några polisbetjenter och fann ganska riktigt ett paket och en I pung innehållande 400 rdr bko. Då Olsons hustru fann sig upptäckt, ropade hon: Gif mig det, för Guds skull gör mig ej olycklig, hvartill Nordin I svarade: nej penningarne äro stulna, och öfverlemnade dem till polisbetjenten Carl Olof Carlson. I detsamma hemkom Olson sjelf och ropade: hvad vill ni med min hustru! Det är mina penningar.: Ransakning om denna stöld har hållits i poliskammaren de båda sista dagarne af förliden vecka, hvarvid så väl Olson som hans hustru och en mängd andra personer varit hörda. Olssons hustru, Lovisa Olson, som skall vara en välfrejdad qvinna, berättade att mannen, den dag stölden skedde, gått ut omkring kl. half 8 på aftonen och återkommit straxt. efter 9; morgonen derpå hade hon sett honom lägga in flera större sedlar i sin byrå. Hon hade då frågat honom hvad det var för penningar men ej fätt annat svar än det angår dig inte. Hon misstänkte då att de vore stulna, och sedan mannen gått bort, gömde hon dem under trappan. Den lilla tjenstflickan tillfrågades härefter om hop vore rätt säker på att Olson vore samme person, som om aftonen infunnit sig i Forsboms bostad, hvartill hon svarade att hon bestämdt kände igen honom, ehuru han då haft mustascher och glasögon. Olson, som nu infördes för att afgifva svaromål, uppgaf angående sina föregående lefnadsomständigheter, att han var född 48492. Efter att hafva tillbringat sin barndom hos föräldrarne, som voro torparefolk, hade han, efter innebafvande af åtskilliga andra tjenster, äfven varit kusk hos då varande polismästaren Nerman, hvilken han då åtföljt till Calmar der ban en tid varit Enspännare,. Återkommen till Stockholm, hade han gifvit sig till po lisbetjent, men 4847 blifvit skild från tjensten, hvarefter han ett halft år hållit krog och sedan födt sig med sömnad (att hans krog varit ett tillhll för bedrägliga spelare och rånare, förteg han visserligen, l. äfvensom de svåra misstankar som vidlåda någral Iperioder af hans föregående lefnad). I) Hvad nu ifrågavarande anklagelse vidkom, så neI kade han helt och hållet för all vetskap om stölden; Ihan hade hvarken skrifvit brefvet, eller ens sett penningarne; allt hvad hustrun och vittnena berätItade var lögn. Han hade under den tid han varit ute passerat hela tiden på Pettersonskans krog o. s. v. Hr polimästaren förehöll honom i både varma och allvarliga ordalag det afskyvärda i hans beteende att vilja vältra från sig brottet på sin oskyldiga Ihustru, men detta inverkade ej det ringaste på hans Tkänsla; med samma fräckhet fortsatte han sitt nekande. Gevaldiger Bäckström bad att få upplysa att vid visitation i Olsons bostad hade B. satt på honom ett par glasögon och frågat den lilla flickan om det vore tjufven, och då hon bejakat det, hade Olson bliI vit förlägen och svarat ja det är jag. Denna Bäckströms uppgift vitsordades af flera vittnen som äfven hört Olsons bekännelse, men förnekades afl honom sjelf helt och hållet. Han blef dock såsom fullt öfverbevisad om sin brottslighet förklarad skyldig att träda i häkte. Hans plånbok, som förevisades och undersöktes, gaf äfven ett tydligt vittnesbörd Jom hans rätta yrke, den innehöll nemligen: en kortlek, öfra delarne af några sedlar, samt en hel packe med tullstämplar i olika kulörer, om hvilka sednare en af vittnena yttrade att Olson begagnat dem för att lura bönder med Målet är uppskjutet. — I dag fortsattes åter ransakningen engående lofvannämnde stöld, dertill utom en mängd andra personer, cigarrarbetaren Svante Cederdahl var uppkaliad. Tillfrågad af hvilken orsak ett längre dröjsmål uppstått med att lemna Forsboms tjenstflicka skrifdon och papper, hvarigenom tjufven bereddes tillfälle att begå inbrottet, svarade Cederdahl, att har Thändelsevis, under det han tillsett att pennorne va rit brukbara, kommit att tvenne gånger förlägga skrifpapperet, samt att han, som är sjuk i ena foten, haft svårt att hastigt röra sig. Olsson, allvarligen uppmanad att bekänna bhels:! han både genom sin egen hustru och flera vit tnen vore öfverbevist om sin brottslighet, fortfor likväl att fräckt neka. Tillfrågad hvad han menat med sitt yttrande, då polisbetjeningen anhållit de penningar hustrun gömt: Det der äro mina penningar, svarade han att han aldrig fällt dessa ord, utan att både vittnena och hustrun ljugit på hohom. Då ett vittne intygade, att han kl. !.8 thorsdagsaftonen sett Olsson inne på näringsidkerskan Hell bergs krog uti huset JM 40 vid Qvartersgatan med glasögon på, tillfrågades Olsson äfven härom, men sade att han aldrig på gatan eller offentliga ställen begagnat glasögon, utan hade vittnet misstagit sig. Olsson medgaf att han några ögonblick innevarit på Hellbergs krog, men sade att han genast derefter ingått på bustru Petterssons uti huset MM 42 vidsamma gata belägna mnäringsställe, hvarest han vistats minst en och tre qvarts timma, till dess han gått hem. Flere personer, som varit närvarande då bagaren Nordin uppräknat till polisuppsyningsmannen Carlsson de penningar, hvilka man funnit gömda under trappan, intygade sammanstämmande att de utgjort 92 rdr 24 sk. banko, ehuru Carlsson endast uti rapporten uppgifvit och framlemnat 82 rdr s. m. Tillfrågad härom, sade Carlsson, att han icke räknat de penningar han ercottagit, hvadan han således icke kände beloppet; men att han, ifall något verkligen fattades, hvilket han icke ville betvifla, då flere vittnen intygade det, ville af egna medel ersätta resten. Sedan polismästaren (Lagermark) allvarligt förehålit Carlsson ett sådant. minst sagdt oförlåtligt slarf, hvarföre ingen ursäkt kan finnas, förklarades Carlsson för närvarande suspenderad från sin tjenstebefattning. Då inga vidare upplysningar för dagen förekommo, uppsköts målet ytterligare till nästa fredag, och Olsson återfördes till bäktet. — Sistl. lördagsafton kl. !y, 9 anträffedes förre gördelmakaregesällen Carl Fredrik Allmen liggande på Riddarhustorget, i så öfverlastadt tillstånd, att ban måste bäras till rådstuguvakten. I dag har anmälan skett, att Allmen under natten aflidit. — I går afton anmäldes, att bildhbuggareeleven Anders Gustaf Holmqvist, boende i huset J4 49 vid Bergsgatan å Kungsholmen, sistliden gårdag hastigt Ma få -—ch ( HV 2 BM LK AR FR —AA RR —— AA AR AR RR AA RA RR KK ÅA FR RA RK —-— Mn RR RR KR AA