Aftonbladet – 8 april 1850, sida 2

HKICPptUusS StvrSta ULU Had: VIUleg KRan5Snt UCH VIRKLIBASLC D muskeln, m. latissimus dorsi — man säger att skul-I!N dran lyftes af musculi scaleni, oaktadt dessa muskler sj icke vidröra. skuldran, utan fästa sig på refben. — n I den beskrifvande anatomien talade och frågade man härs och tvärs om nervskelettet, icke besinnande hvad sjelfva allmänheten af dagligt språkbruk d vet, att ordet skelett (af skeletevein — torks) icke i!S menniskoanatomien användes på något annat änll benstommen, hvilken lika litet är ett nervskelett, ls som byxan är ett benskelett — der frågas: buru förhålla sig arteriella och venösa kärlsystemerna till o hvarandra ? och examinator får på denna vidunderliga fråga det svar, att artererna åtföljas af vener, b hvilket svar gillas (troligen emsadan det stod så il papperen,) — man ordar inom nz:uro!ogiea om attie benet får sina nerver från plexus crurali, ett ple-!s xus som anatomerna hittills icke afvetat, och då å-!y hörarena trodde sig ana att de:med skulle menasl, plexus lumbalis eller dylikt, så blefvo genast deras 1 begrepp förvillade af den uppgift, att detta plexus cruralis upphörde att så kallas vid ligamentum poupartii i ljumsken: begreppen förvillades, ty de ple 1 xus, som med det myckna pratet raöjligen skullels kunnat afses, börja och suta vid ryggraden, då der is emot absolut intet nervplexus finnes i eller nära!f ljumsken — man uppgaf — ja hvad uppgaf man ej nytt, underbert orimligt? allt inför fyra kovunga-r husets med!emmar, för hvilka visst folk pläga hbafvalt någon försynthet, om de ej hafva det för Gud ocrls sina egna samveten: detta allt och mera dertill ia-4 för en publik, bland hvilken examinatorerna visste!y och tyd!igen tillkännagåfvo sig veta att kompetente domere funnos. ) Läsaren må icke tro att dessa anteckningar äro!, gjorda öfver misstag af eleverna, långt derifrån. Der järo ulan undantag efter de af lärarne giilade; elevernas svar och ef:er lärarenas rättelser, då! eleverna svarade orätt åt annat håll. Man må ej r söka ursäkta gillandet med åsyftad skonsamhet mot a e rea, ty utom det att hela examen af den enar läraren fördes larmovant och till och med rytande,!e så gåfvos rättelser stundom temligen skonlöst, oche hvad angr de oriktiga rättelserna i erkändt kom-t 1 6 r -petente domares närvaro, så är det tydligt och klart att man hade gifvit bättre om man kunnat. I Man må ej säga eller tänka att det anförda blott är smäsaker, ty det är ganska upplysande med af-lr iseende på de för Sveriges, Tysklands och Frankrikes folk med hejdlöst skryt ubasunade grundliga stu-jj dierna i anatomi och fysislozgi vid Gymnastiska in-!, stitutet, samt för bedömandet af verkliga kunskep:-l!t halten hos den man, som i skuggan af Lings lager!ga står fräckt fram att bedöma de Sveriges, Tysklandss och Frankrikes läkare; som skåda igenom lejonhu-ls den. Saken har de8 utom ännu en ganska allvar-, sem och för samhället zanska vigtig sida. De ut-l) gåsnde eleverna (af hr Georgii kallade mattres duls gymnastiqu?,) blifva ofta i tillfälle, ja få en visslj rättighet att med gymnastik behandla dels friska,lt dels sjuka personer. Val syntes en och annan afr dem under exemen le åt den roll han dervid spe-t lade; men kanske finna ej blott de två civila ele-lg verna, utan ock någon af de militära sin uträkning, vid att inrätta gymnastikanstalter, och hvad verken skall i sådant fa!l följa af denna ådagalsgda frogf mentariska, hälfien falska, hälften sanna kunskap, hvaruti dessutom icke ingår ett grand af de för en ! medicinsk behandling så nödvändiga diagnostik och pathologi? Smittade af den vid Central-institutet! rådande idiosyncrasien, att en hippokratisk (eller : som han der kallas: allopathisk) läkare duger tilll intet, skola desse gymnasiarker, undvika alla af; datta slag, och homoeopather saknas gudilof i vårt e land att rådfråga. U:rustade med ett magert anatomiskt-fysislogiskt kunskapsförråd, men enligt lära-! :renas predikningar fullt tillräckligt, ja grundligt, ! S t f ( f l Å skola de anse under sin värdighet allt vidare sjvlfö!s sulium utom af hr Brantings årsberättelser, hr Georgiis Kintsitherapie, eller dylika apokryfiska skrif ter. Och resultatet? Dot skall blifva skadligt, icke blott för d2 individer som underkasta sig behandling i tron på de kring land och rike kolporterade maktspråken och klingande fraserna, utan ock för gymnastiken sjelf, som genom dess olyckliga verkan (olycklig emedan ovetenskaplig och oriktig) skall an-j: ses alliid fördömvärd. Såge man gerna gymnasti-ji kens fall, så v.ra dest visserligen säkraste vägen att. på sådant sätt låta den ä!a upp sig sjelf; men detl. voze en dyr method för d2 af gymnastiken hbjelpsö-l. kande, och denna konst bör, får och kan icke falla, om den återföres till dena ädelhet och renhet, till den fribet från öfverdrift och charlataneri, som dess) grundläggare äsyfisde.n i Vi äre icke tillräckligt bemma i någon at de ifrågavarande vetenskapsgrenarna för att Ikunna bedöma huru det förhål!er sig med de jomnämnda svaren, hvarpå anklagelserna äro grundade. Förutsait att anteckningen är fullt sanningsenlig, så förekommer dock ett och an nat äfven den profane något underligt. Emed lertid har man förut hört berättas, att professor Branting skall vara en grundligt studerad -I man i fysiologi och anatomi. Skulle det allt-sammans nu befinnas bafva varit munväder, eller kan ban icke dokumentera sig genom någon undergången examen inför Carolinska institutet? Professor Retzius måtte kunna upplysa saken. Det förefaller äfven som om man ui det ifrå gavarande skarpa anfallet skulle blifva varse 5 något af den häftiga bitterhet och ofördragI samhet, som några läkare af det gamla eller t hippokratiska systemet hysa emot homes pathien, ibland hvars anhängare man visserligen träffar en stor mängd fantaster eller a charlataner, ja kanske till tre jerdedelar af t antalet, men som icke dess mindre gjort mycI ket godt i luttringsvög genom sjelfva den krin tik, som det gamla medikamentsfrosseriet gerinom densamma blifvit underkastadt. I allt blfall lärer den häftiga utmaningen icke blifva i lobesvarad. Viönska och hoppas att professor Tr) Branting må utgå ur densamma såsom en dub-Ibelt skinande medlem af de lärdes samfund. 1. — Bore håller äfven efter en annan vetenIlskapsman för ett annat fel, nemligen sök. 1 -lanledning af vetenskapsakademiens sammankomst läser man nemligen följande: Å ,Vi kuana icke lemna detta tilifälle obegagnadt -latt beklaga den långsamhet, hvarmed akademiens n lårsberättelser uti vissa vetenskapsgrenar af trycket I -lutgifvas. Skulle det vara möjligt, hvad somlige påk Stå, att vissa årsberättelser, ehuru de vid dessa högtidliga tillfällen förkunnas vara till akademien afgifna, likväl icke ens existera i manuskript? d. v.s. att ingentiog mera deraf finnes än de små smakbitar, som på börssalen pläga uppläsas? Eller buru ). Iskall man tf. ex. förk!ara, att allmänheten nu väl i tlett tiotal af år eller mera hört vetenskapsakademiens fpreses på högtidsdagen årligen förkunna, att hr Mosander afgifvit sin årsberättelse om geologiens framSteg, hvaraf så kallade utdrag äfven blifvit vid dessa 2 jlifällen upplästa, men att man ännu i denna stund Jlicke fått se en enda af dessa årsberättelser tryckt? sa AK Aada af fär start omMfäng fär att kunna NM ee