Aftonbladet – 6 april 1850, sida 1

rt aan RR RE EST SA ST EEE REN ge ET RR mot billig frakt mellan kl. 4 och Te m. dagen förut: Korrespondens-artikel. Berlin den 28 Mars 1850. Unionsförsamlingen, i Erfurt är öppnad, och man kan lätt föreställa sig, att tyskarnes ögon allmänt äro vända åt denna gamla stad i Thäringen, i Tysklands midt, och lika långt ifrån Rhen som Östersjön. Huru föga demokraz tien än väntar af detta möte, och huru högt den fördömmer det, så är det likväl nu en fait accomp!i och understödjes af 400000 bajonetter. Sådant oaktadt hänger samma Damoklessvärd öfver Erfurt, som hängde öfver Wien, Berlin och Frankfurt. Revo!utionen sammankallade Tysklands nationalförsamlingar; unionsmötet i Erfurt är ett alster af kontrarevolutionen, som af Preussens kabinettspolitik blifvit bragt i det systematiska skick, att trekonungaförbundet kunde utgå derifrån. Detta möte har framförallt den bestämmelse att dansa efter Potsdamskabinettets pipa; och så länge det så går, så länge kommer det ock inför besagde kabinett, att äga bestånd. Men i samma ögonblick det kunde vilja fresta på någon sjelfständig och oingifven rörelse, kommer det att näpsas; och skulle det i oartighet gå ända derhän att vilja göra opposition, då blir det sprängdt med ens; ty man äger makten der till, och viljan kommer icke att fattas. Man må för öfrigt icke tro att Tysklands välfärdsaktier stå en hårsmån bättre i Erfurt än i Berlin. Der, som här, vill man ingenting annat än en skenkonstitution; samma system gäller på begge hållen. Erfurt skall danas efter Berlins mönster, Tysklands grundlag efter Preussens, och begge sammanpassas att supplera bvarandra. Visserligen är tyska förbundsförfatt ningen af den 28 Maj ojemförligt mera frisinnad än Preussens nuvarande, den reviderade; ty den hvilar på samma grund som vår oktrojerade af den 5 December, med hänseende till folkrättigheterna. Men sådan får den icke förblifva. Äfven den skall revideras; och hvad härmed förstås hafva vi nyss erfarit. Det konstitutionella partiet medför till Erfurt den lycksaliggörande tron, att det der skall kunna åter eröfra hvad det förlorat i Berlins I: Berlin satte man knif för strupe på det, och hotade hvar dag att skära till. I stället att då kämpa för lif och ära, veko dessa konstitutionella tillbaka, steg för steg, mottogo underdånigst alla ministeriella sidosparkar, och medförde slutligen till sina hemma väntande valmän — vår nu kungjorda ärofulla grundlag af d. 31 Jan; De vilja nu bhjelpa saken i Erfurt; men det kommer att der hända dem detsamma som här. Äfven der skall man låta dem förstå, att om de icke revidera på gamla viset, så blir ingening af hela mötet, utan de skickas hem med oförrättadt ärende, och slutet blir att de resa hem med ett lika så oförsvarligt fuskeri till grundlag för Tyskland, som det de nyss förut låtit påtruga Preussen. Diplomaterna och kabinetterna äro nu mera allt i vårt land: hvad de täckas förläna folket är en nådegåfva, och om det icke bekommer någonting alls — om det skrufvas tillbaka till 1847 års statsskick, så skall ändå ingen våga knvoysta; för närvarande. Folket är alldeles -uttröttadt nu; det är dit man vest bringa det, och man har lyckats — ingen kan mera göra sig någon illusion i den vägers Den tid kommer, då det hvilat ut ocb rusar upp ur dvalan på nytt; möjligen är den närmare än någon tror; men för stunden har folket hvarken kraft eller mod, det ligger domnadt och fjettradt inför reaktionens fötter. Lugnet har likväl icke härmed återinträdt i vårt arma fädernesland. I stället för folket står den dynastiska ärelystnaden rustad till inbördes krig, utan tvifvel mot sin mening antydande, att det ändå gifves en Nemesis, som hämnar och näpser allt svek och alla missdåd. Den 27 Februari slöto det fordna Rhenförbundets konungariken — Böjern, Wäirtemberg och Sechsen — i Miänchen .en liga mot Preussen, hvartill Österrike sedan biträdt. Om denna statsaktion, så väl som den i sammanhang dermed beslutade särskilda grundlagen för Tyskland, hafva de offentliga bladen redan lemnat verlden underrättelse. Sannolikt har ni äfven inhemtat, att Österrike låtit i Berlin öfverlemna grundlagsförslaget, och att konungen i Wärtemberg, samtidigt härmed, hållit ett throntal, hvari han förklarade sin durehlauchtigste broder, konungen af Preussen, för en menedare och förbundsbrytare, och hopade all möjlig skymf öfver Preussens blindhet och brottsliga syften. Följden blef att Preussen genast återkallade sitt sändebud från Stuttgardt, och att Wärtembergs sändebud i Berlin antyddes att han bade ingenting vidare att skaffa der. Friherre von Högel afreste härirån i går; och det var ganska nära att prinen af Preussen hade låtit sin 60,000 mar tarka Rbenarmåe göra en promenad till Stuttardt, för att bringa den lilla kungen der till örnuft som det hir heter. Så illa blef det medlertid icke, och blir det visst ieke heller; huru våra sig så kallande patrioter fnysa af arm och hämdlystnad.. Bakom konungen af Värtemberg, som blott är en framskjuten förost, står nämligen Österrike, och bakom Öterrike alla ryssars sjelfherrskare. Alltsam