SVEMO Rat tratt SARA Rd man fördelen att för sina ögon icke blott finna porträtter af de märkvärdiga ansigtena på alla dessa regenter, utan får äfven se deras öfriga kroppshabitus, drägter, ställning o. s. v. Att allt detta af artisten blifvit troget uppfattadt och i galleriet öfverfördt ifrån de stora taflorna på Gripsbolm, upptäcker man vid skärskådande af de närmare detaljerna. I afseende på utförandet har man allt skäl att loforda det vackra lithoeromiska trycket, hvarigenom de eleganta kostymerna göras åskådiiga. Anletsafbiildningen tyckes i allmänhet vara lyckad nog; men på de exemplar vi haft tillfälle att se, bar, såsom det tyckes, genom färgläggningen ögonens uttryck stundom lidit eller gjorts något skeft. Plancherna åtföljas af korta biografier, hvarigenom galleriets läsare insättas i en mäagd historiska data, som icke kunna anses bekanta för alla. Verket blir härigenom ganska användbart, ej blott till prydnad och nöje, utan till historisk nytta; och man önskar således af flera anledningar dess fortsättande och afslutande, så fort den skicklige artistens tillgång på tid för öfriga arbeten kan tillåta det. — — — Tidskrift för praktisk Byggnadskonst och Mekanik m. m. är titeln på ett med detta års början utkommet periodiskt arbete, som har hr Robert Acrel till ansvarig redaktör och förläggare. Ett häfte, innehållande ett tryckt ark text och tvenne plancher, publiceras i hvar månad; allmänheten har således redan i sina händer tvenne häften (för januari och februari), och det tredje är i antågande.) För att döma efter detta litterära företags i flere afseenden förtjenstfulla och vackra begynnelse, har man all anledning att önska tidskriften lycka och framgång. Män af facket, såväl inom arkitekturen som ritkonsten, torde bäst sinsemellan afgöra, huruvida ett och annat, som här förekommer, kunde elier med skäl borde hafva varit litet annorlunda; vi, för vår del, se redan något berömvärdt i sjelfva grundtanken, att medelst en tidskrift (såsom det heter i anmälan) göra den större allmänheten, äfven i landsorten, delaktig i njutningen af konstens alster, eiler göra kännedomen derom praktiskt nyttig... I hufvudstaden finnas flere föreningar eller litterära samfund — Konstföreningen, Konsinärsgillet, Byggnadsföreningen, 0. s. Vv. — hvilka hafva till ändamål att föra ej allenast konstens idkare utan äfven dess älskare tillsammans; men något, som man kunde kalla en Konstjurnal, saknades. Detta behof kan väl genom närvarande tidskrift endast till en del uppfyllas, enär den blott är ämnad för arkitekturen och mekaniken; men dess exempel torde väl i sinom tid följas af andra, omfattande äfven de öfriga konstarterna. Hr R. Acrel, som i Stockholm har en Ritoch Paicni-Byrå, och dessutom under loppet af flere år gjort sig fördelaktigt känd för sina vackra konstruktionsritningar och förberedande arbeten i och för jernvägsanläggningarne, är utan tvifvel qvalificerad att stå i spetsen för det slags företag vi bär anmäla. Tidskriften öppnas med en liten afhandling om pstil i arkitektur,. Hvad hr A. tänker derom, låter säga sig i få ord: Vi hylla friheter i konsten och erkänna inga andra band, än de (dem?), som påläggas af formens skönhet, parad ined den högsta ändamålsenlighet, bvilken just hestämmer skönhetsbegreppet. Alltså intet slafveri under hvilken theori som helst, grundad på blind efterapning af forntida eller nyare mönster, ifrån länder med helt andra klimatiska förhällanden, andra behof, seder och bruk. Hvarje tid och hvarie land bar sina egna andliga så väl som materiela bebof, hvilka utpregla sig äfven i folkets offentliga och enskilda byggnader. Byggnadskonsten måste alltså vara fortskridande, likasom civilisationen; den får ej blifva stationär mera än något annat i verlden; och den måste i hvarje land erhålla efter dess skaplynne någonting egendomligt, som gör den nationell. På hvad sätt ursprungligen stora, allmänna eller nationella stilar i byggnadskonsten kunnat (och likaså ännu kunna) uppkomma från enskilde artisters sätt att gå till väga, har hr A. sökt framställa längre ned, der han slutligen yttrar det djerfva hopp, att till och med en egen svensk stil i arkitekturen en gång skall komma till lif, och det ej blott i vårt land, utan i hela det öfriga Europa. Hr A. säger: Likeasom hvarje målare gifver åt sina arbeten ett visst uttryck, en viss syskonlikhet, hvarigenom man igenkänner, att de härstamma ifrån honom, eller, såsom iman kallar det, har ett visst maner, så har ock hvarje arkitekt sin stil; och framstår bland dem något öfverlägset snille, så bildar han medvetet eller omedvetet en skola, hvilken mer eller mindre slafviskt eller fritt efterbilder honom, hvarigenom uppstår i vidsträcktare mening en stil i byggnadskonsten. Den gäller egentligen ett visst land — det hvarest den uppstått — eller begränsas åtminstone af nationaliteten, såsom förhållandet varit med den Grekiska stilen och den Byzantinska, såväl som med den Götiska. Att en Svensk stil I byggnadskonsten måtte uppkomma, skulle vi högeligen önska, såsom en blomma af fostsrländsk kultur; och likasom Frithiofs skald och Jenny Lind låtit verlden genljuda af svenska sångens toner, så hoppas vi, att ock en dag den Svenska Arkitekturen, ehuru ännu i sin linda, skall, med folkets ärfda vikingshåg, gå att göra sina eröfringar i alla länder, der europeisk civilisation har fästat sig. Härtill ansluter sig en längre afhandling om den så kallade Götiska Byggnadsstilens uppkomst,, af Engelhard; och som går genom begge häftena, men ännu icke är afslutad. Uppsat-I sen är intressant, bland annat derföre, att den historiskt visar, att namnet Götisk utan synnerliga skäl blifvit denna byggnadskonst tillagdt, samt att den i sednare tider för den nyare götiska arkitekturen projekterade benämningen Tysk byggnadsstil, är ännu olämpligare. Till hvilka resultater, rörande historien -om denna stils uppkomst, hr E. kommer, skall blifva angenämt att se i något följande häfte. Första häftet bar en vacker planch, föreställanda Vamteeträdnården nd Racomdal! samta han