ärligt att hindra slafinförseln (Hör, hör!) Mr Gore Ousely, hvars depescher blifvit framlagda på hu ets bord, förklarade i sin egenskap af Storbritanniens då varande sändebud i Rio Janeiro, att man i högst betydlig mån hade för slafhandelns minskning i Brasilien att tacka Brasiliens dåvarande förträffiiga sjöminister, senhor Cavaleante (Hör, hör!) Vid samma tid var genera! Valdez guvernör på Cuba, och utmärkte sig der på lika sätt. Men år 1843 blef han återka!:ad, och då blef äfven Brasilieas för slafveriet hbinderliga minister utvoterad. Samtidigt härmed återkom lifligheten i verldshandeln; och i trots af vår kryssande flottas förökning vid kusten af Afrika återkommo slafhandelns alla rysligheter. Året förut, 1842, hade antalet af utförda slafvar nedgått till 30 000; år 1843 steg det till 55 000, år 1846 till 76 090, år 1847 will 84000; och fastän motionären saknat tillfälle att bestämdt utröna exportbeloppet för de sednast förflutna 2 åren, eller sättet ör slafbandelns bedrifvande nu, så hade ban likväl inhemtat att denna handel, under sednare åren, ända tills nu, varit ovanligt liflig (Hör, hör!). På husets bord hade han fuanit ett dokument, som blifvit ditlagdt förlidet år, innehållande uppgifter bärom af en person, hos hvilken man kunde förutsätta nödiga egenskaper att yttra sig i ämnet. Det var nåinligen ett bref från en af de till ko nunges af Ashantee utsända missionärerna, skrifvet 1848 på afrikanska kusten. Början. deraf iyder som följer: Det är ett bediöfligt factum, att i tro:s af vår blockad, ick2 minsta hinder finnes för slafnandeln. Dea blomstrar nu, efter hvad sednaste underrättelgerna fon Brasilien förmäla, med en förut ouppnådd trefnad. Då en laddning slafvar nyligen seknade all efterfråzan, i följd af den öfverfyl!da slafmarknaden, Bortaukiionerades den för blotta frakten. (Hör, hör!) Oaktad: närvaron här utanföre af våra krigsskepp. har slaisandela tilltagit; hvilket högst öfvertygande bevisar fifängan af försöket att endast med våld qväfva den omenskliga trafiken. De försigtighetsmått, som blifvit nödvändiga till undvikande af våra kryssare, tvinga slafhandlarne a:t sammanpacka sina olycksoff-r under däck, ofa tills de duka under af qväfning. (Hör, hör!) Det kan icke betviflas att mycket iidande för de olycklige skulle undgås, om ingen kryssningseskader funnes vid kusten. (Hör, hör!) Såd-nt — fortfor motionären — ,är då det mil, som man uppnått efter trettio års verksamhes tiil slafhandelns hämmande. (Hör, hör!) Det fängt, — tillade han vidare, efter anförande af en mängd exempel på gäickade lurendrejeriförbud — att tro slafhandela, mer än någoa annan handel, kunna qväfvas med våld. Om inan granskar hvad vår tullbevakning uträttar mot oloflig tobaksinförsel tiil England, hvad ser man? Hvad annat, än att här i b-mbygden, der hvarje omständighet gynnar bevakniogen, der strafflsgar och tuiltjenstemän sändigt äro firdige och i verksamhet, der befinnes tobakssmugglingens förhindrande omöjligt. Och med en dylik erfare .het omedelba:t för ögonen, drömmer man ändå om qväfva: det af den afrikanska slafbandeln, som är utbredd till fj-rdedelen af jordklotets yta, som unuderstödes just af det menniskoslag, hvilket är dess föremål, och som gynnas af en mängd andra nationer, hvilka icke instämma i Englands förkastelsedom deröfverl (Hör, hör!) Motionären åberopade vidareen mängd vittnesiatyg inför den öfver frågan nedsatta parlameniskommitteen, äfven af de sjöofficerare, som biifvit mest berömda för sin verksamhet mot s!afhandeln; och dessa vittnesmål öfverensstämde alla uti att förklara den ifrågavarande handelns undertryckande med våld för en omöjlighet. Han erinrade, att en fjerdedel af Storbritanniens flotta, äfven med afräkning af paketskepp och sjömätningsskepp, begagnas mot slafbandeln, med en årlig kostnad af 700,000 puad sterling, alltsammans utan att målet på minsta vis uppnås. Man hade nyligen sagt parlamentet att andra uvägaar skulle föreslås — motionären kände ej hvilka eller af hvem — men att dessa utvägar voro ofeibara (Hör!) I 20 år hade han likväl nu hört samma visa; han hade lyssnat till den alltför länge, för att vidare tro derpå (Hör, hör!) När han första gången inträdde i Parlamentet — det var för 18 år sedan — ordades redan då om pågående underhandlingar till slafhandelns afskaffande. Efteråt fick man andra förslag, t. ex. expeditionerna uppåt Nigerfloden: och han gissade att någonting dylikt — någon ny skrud åt det gamla systemet — åter vore i fråga. Man hoppas uppå mo-gondagen jemnt, ser i hans löten mer, än blott ett skämt, soch tror hans konst att gammal skuld betala Sestå i mer, än kozsten att förbala. Men huru länge bör väl landet låta på nyt! insäfva sig med dessa utslitna förespeglingar Mr Bailiie understödde motionen, med ön: skan dock, stt man icke måtte tro honom deri a 4