Aftonbladet – 4 april 1850, sida 3

Article Image
ljupadt i krig. Jernvägar och krig äro hvarandra diagonalt motsatta: de förre skapande, de ;ednare förstörande. Att äfventyra krig i ett land väl försedt med jernvägar blir en stor svårighet, selan dessa så ofantligt lättat de inre kommunikationerna; och deras anläggning derjemte absorberat illgångarra för krigsanshag (spelpenniovgarna); samt olkets håg under tiden blifvit väckt till det gagneigr, hvarigenom spelsjukån försvunnit. Ingen sann ycka, irgen medborgerlig trefnad kan finnas så länge rig. derna afgrundens kräfta, näres. — Krig, vaande såväl i princip som utöfning gudlösa, kunna omöjligen påEnågot sit! försvaras, allraminst de störta ef gudlösheter: Religionskrig. — Dessutom hvad om i smilt begånget kallas mord och rån m. m., arat i all lagstiftning bedömes såsom de ofskyvärlaste b ott kunna väl icke, i stort föröfvade, Omyta natur och blifva dygder eiler ärofulla handingar, utan fast mera hetrakt2s med än större afky. Den i historien bevandrade känner temligen le flesta krigs origin, och finner till sin häpnad att ftast enxskildt intresse, bigotteri, caprice och missförstådd ärelystnad, eter individuers brist på, möjigen äfven okunnighet om, annan sysselsättning, vållat dessa fasansvärda tilldragelser, dessa gräseliga olyckor, som hela länder, hela nationer måst unlergå ; och ryser vid besinnandet att tänkande vVarelser, som aldrig förfördelat, aldrig sett hvarandra, magreiserade af politikens djefvulska fanatism, i massa diifvits, värre än vilddjur, till ömsesidig förtörelse — menniskor som likväl alia föddes vänner och syskon i den stora allmänna familjer. Men återvändom till freden. Betrakta exempelvis England, om icom sina landamären för mansåldrar icke vait af krig bemsökt, betrakta detta herrliga land i in rikedom cch höga kultur: fördelar freden tillkyndat och jernvägarna beseglat. Betrakta Tyskand och jemför dess närvarande tillstånd, eller rätare det som rådde trenne är tillbaka — före den slycksdigra, krigiska entusiesmens utbroit — med let hveri landet var för-änkt under och för åratal efter sista kriget; att förtiga det 30-årigan, som innu, efter seklers lopp, på många ställen omisskännande företer förödelsen! — Det länge slumrande medvetendel af menniska hear dock till verldens båtnad omsider vaknat, och spridda fredssällskaper bildat sig, som med ångans mäktiga bistånd och jernvägarnes tillhjelp, snart skola göra intimare oekantskep med aflägset boende bröder, och förökas ill en fast och orubblig koloss, omfattande med hulda irmar: iadustri, handel, konster och vetenskaper; samt en framtid emot:es (troligen ej långt aflägsen) då den internationella kommunikationen underlättas af ett verldsspråk, jemte införandet af enahanda mått, mål och vigt. Hvem som heldst lärer således insa att jernvägarna kraftigt befordra och hastigt sprida (både dir:kt och indirekt) civilisation. Med denras framsteg upphör naturligtvis barbarismen och dess följeslagare kifvet: råhetens kraftyttring. Med sådana lifliga kommunikationer alla länder emellan, med sådana gemensamma, fredliga intressen, blifva alla bekanta och vänner, arbetande ar samma ändamål: mensklig fullkomlighet och ordisk lycksalighet! — Skaparens höga syftemål appfyll: s: menniskan utvecklas och framstår i sin skönaste förädling!!! Vare detta tillräckligt för jernvägars nytta.

4 april 1850, sida 3

Thumbnail