Aftonbladet – 3 april 1850, sida 2

att Cassel skulle :dött af grämelse; hvarjemte Aftonbladet, så snart vederläggning kom, tydligen tillkännagaf densamma för publiken. För öfrigt säger grefve Löwenhjelm i samma artikel; att i tredje generalbefälhafvaredistriktet följas samma befordringslagar som i de andra generalbefälen, och att ingen enda befordran inom detta har egt rum emot, utan ,tvertom enligt gällande författningar. Men författningarna äro naturligtvis temligen rymliga! Slutligen yttrar sig grefve Löwenhielm äfven i anledning deraf att en tidning, Borås tidning, såsom han säger, utställer mig såsom en motbild i Konung Oscars regeringstid, af hvad framlidne grefve Brahe var i högstsalig konungens. Härom utbrister grefven: Gerna — mer än gerna — skulle jag dela den ärofulla törnekrans, som otack, partiyra och politiskt hat virade kring den ädles tinning, om jag ägde anspråk på hans förtjenster, hvaribland trohet nin i döden mot Konung och fosterland är den 2nda jag anser mig kunna tillegna mig., Detta uttryck låter i sanning rörande, men har på visst sätt äfven sin komiska sida. Grefve Löwenhielm är visserligen icke den förste som afmålat grefve Brahe såsom ett offer för ett partis förföljelser, en martyr för sina konungska ideer, ett slags den helige Laurentius, som varit stekt på polemikens halster. Tvärtom utgjorde sådana påståenden en tid en stående fras uti vissa blad. Men om det nu äfven antages, att grefve Brahe verkligen var en mortyr, så skulle det äfven vara artigt att ändtligen någon gång annars än i allmänna termer få veta hvaruti de svåra plågor och förföljelser bestått, som tillfogats honom från den liberala pressens sida. Oss veterligt har pressen icke attackerat grefve, Brahe för något annat än att ban, i egenskap af Carl Johans gunstling, lät begagna sig såsom en mellanlänk mellan konungathronen och allmänheten, att hans inflytande var det mäktigaste både i ett och annat, att han emottog och afhörde sökande äfven i saker, som ej angingo honom, att han hade en stor andel i det framdragande af raedelmåttor, som utgjorde ett bhufvuddrag i systemet, att han sjelf alltför mycket lyssnade till politiskt käringsqvaller och frambar sådant, 0. s. v. Men allt detta utgör ju af hela Sverige kända och obestridliga sanningar, som numera öfvergått till bistorien. Kan, det då kallas förföljelse och martyrdom, om en man, som sitter i gunstens hela solsken, nästan mer än någon annan favorit i Sverige före honom, och som, när han ville begagna sitt inflytande, var nästan lika mäktig hos Konung Carl Johan, som en Pompadour var hos Ludvig den femtonde, någon gång fick höra dessa sanningar! Det oaktadt är det dock ett faktum, att anmärkningarna mot grefve Brahe nästan aldrig voro uppblandade med kränkande personligheter, om man undantager ett par skrifter af hr Crusenstolpe, som ansåg sig personligen bedragen och förorättad af honom. Och hvad Aftonbladet åtminstone beträffar, så gjorde det mer än en gång rättvisa åt de vackra egenskaper grefve Brahe i flera bänseenden egde, der det ej bief fråga om hans politiska inflytande. Ser man närmare på saken, så befinnes det sålunda, att en sådan martyrkron2, som grefve Brahes, verkligen rätt gernav och mer än gerna kan bäras äfven af grefve Löwenhielm. Ja! hundradetals personer skulle icke begära bättre.