n XI jjve LARM d 3) I t, tt skall finna sig öfvertygad. aot aes n, Fp RESERSR (KRT SERUESVEREUIVEA VESIC EFUTREF .Ikes fiende, så kan ni offentliggöra detta vittnesbörd. W j — De reaktionära tidningarne, äfven utom I Frankrike, hafva som bekant gjort mycket väIsen af trenne brochyrer, hvilkas författare, -IChenu, Delahodde och Marchal, uppträdt med Ide nedrigaste beskyllningar mot Februarirevoflutionens män. Det är isynnerhet Chenus Les Conspirateurs,, som varit en riktig guldIgrufva för dem, hvilka åtagit sig det föga äroIfulla värfvet att kolportera beskyllningar, hvilka icke allenast sakna all trovärdighet, utan äfven äro af den art, att till och med de flitigaste I kolportörerna nödgats i allmänna ordalag afIsäga sig allt ansvar för de verkligen con amore anmälda och kommenterade smädeskrifterna. De moderatare republikanska tidningarne hafva i allmänhet föga sysselsatt sig med denna pasquill-litteratur, men i ett af sina sednare Jnumror yttrar den ansedda och sanningsälskande Siecle bland annat följande: Två å tre brochyrer hafva utkommit, som åsyfta att kasta en skymflig skugga på republikens grundläggare. Den allmänna opinionen har befriat oss från skyldigheten att särdeles allvarsamt sysselIsätta oss med denna sak. Det ena af dessa arbeten är specielt riktadt mot Jen man (f. d. polisprefekten, den numera landsflyktige Caussidiere), hvilken under republikens första I månader, såväl enligt vår som flera andra personers löfvertygelse, kan anses hafva under ganska svåra lomständigheter gjort landet några tjenster. Såväl Siegcle som Constitutionnel och flera andra afreaktionens organer rekommenderade derföre polisprefektens kandidatur år 4848.n Sidgele innehåller derefter ett utdrag ur en annan motbrochyr med titel Regponse aux deux libellesn, hvarest ofvan antydda beskyllningar vederläggas med talande fakta och o.svikliga bevis. Skriften är författad af en man, som stått Caussidiere ganska nära, nemligen f. Id. stabsofficeraren vid det republikanska gardet Lubati, hvilken, i förening med åtskilliga andra af polisprefektens afskedade tjenstemän, samlat en hop dokumenter, som tillräckligt bevisa, att deras förre chef blifvit ett offer för de mest grundlösa smädelser. Bland annat har man beskyllt Caussidiere Jatt han börjat sin nya tjenstebefattning med Jatt alldeles plundra och förstöra sin företräIdares, Gabriel Delesserts, logement. Nu är! förhållandet emedlertid det, att, då Delessert sjelf hade lemnat sin boställslägenhet med sådan hast, att han icke hann medtaga något af sina saker, så var Caussidiere så grannlaga att han icke inflyttade i rummen förr än åtta daIgar sedan han tillträdt sin tjenstebefattning, samt förhjelpte Delesserts tjenare att under ti-l Iden i lugn hortföra alla sin herres qvarlemIlnade saker. Detta upplyses af ett bref från I Delessert sjelf, hvari denne på det förbindliIgaste tackar Caussidiere för denna välvilja. Lika bestämdt vederlägges en hop andra beskyllningar, t. ex. att Caussidiere skulle hafva T varit begifven på starka drycker och en gång blifvit träffad Lggande på gatan, sanslös af rus, att prefekturen varit en teater för bacchanaliska orgier, o. s. v. Tvertom intygas, att Caussidiere arbetade alla dagar i sitt kabinett ända till midnatten. Efter midnatten steg han till häst och gjorde till fram emot kl. 4 f. m. en rund omkring alla de qvarter, der hans närvaro kunde vara nödvändig. Han var då beväpnad med två pistoler och åtföljdes af tvenne personer. Caussidieres proklamationer vittna, enligt antförda exempel, om lika mycken moderation, som vishet och rättskänsla. Ehuru beskylld att vara fiende till äganderätten, har ban ofta ide fogligaste ordalag uppmanat sina medborgare att respektera alla rättigheter,. Detta skedde t. ex. en gång den 27 Mars 1848, då några hyresgäster på vissa ställen genom hotelser ville tilltvinga sig åtskilliga koncessioner af busegarne. Derefter innehåller skriften äfven en hel mängd vederläggningar af andra dels alldeles grundlösa, dels högst förvrängda uppgifter om åtskilligt, t. ex. om det segrande folkets uppförande under revolutionsdagarne, i hvilket afseende Sidcle anmärker, att man till folkets försvar endast behöfver ordagrannt citera de enthusiastiska berättelserna just i samma reaktionära blad, som nu ingått i koalition mot republiken. . Hvarje samvetsgrann menniska, (säger Nyssnämnde tidning) som läser denna försvarsskrit De ifrågavarande smädesskrifterne hopsmiddes i synnerhet för att verka på de förestående valen; men det stora Ordningspartiets, kämpar missräknade sig betydligt, ty enligt flera sammanstämmande vittnesbörd hafva just dessa smädeskrifter i icke obetydlig mån bidragit til de så nedrigt inj 1 . j ) a I e 8 0 i or trigerande reaktionärernas nederlag. eSTORBRITANNIEN. a-) Den förut omtalade stora middag, som lordgt tt 3, 51 a1it Tut SS i0mayorn i London gaf åt de fleste andra Storbritanniens lordmayorer eller stadsstyresmän, i anledning af prins Alberts förslag om anställandet af en slöjdexposition för alla nationer hedrades af prins Alberts närvaro och illustrerades af en mängd tal, så att berättelser om alltsammans intager ej mindre än 5 spal ter i Times. Bland talarne märkte man prin: Albert sjelf, erkebiskopen af Canterbury, Drouyr de Lhuys, markisen af Landsdowne, lord Johr Russel, sir Robert Peel och grefve Carlysle. I öfverhuset ingaf lord Brougham den 2 ats Mars en petition om afskaffande af pappers taxan och tidningssiämplingen:. : I underhuset väckte mr Locke King en mo Istion, som åsyftade afskaffandet af fideikommis len jserna och af bruket hos adeln att genom ny testamenten tillskapa sådana. Motionen un isat! derstöddes af Hume men bestreds af Newde utgate och slutligen äfven af skattkammarkans harllern; hvarefter den. förkastades, med 110 rö oChlster emot 52. ; för Sir E. Colebrooke föreslog en kommitte ti sranskning af de ostindiska allierade och wv3