Aftonbladet – 27 mars 1850, sida 3

BLANDADE ÄMNER AMERIKANSKT BÅDSKAP OM FÖRVÄNTANDET AF JENNY LIND. M:r Barnum, ägaren till vAmerican Museumn i Newyork, har sändt följande till Nordamerikanska tidningarne: American Museum, d. 19 Febr. 1850. E afseende på mill Jenny Linds engagement för Amerika, anhåller jag att få tillkännagifva, att jag i dag undertecknat det kontrakt, som mitt ombud afslutat med den utmärkta sångerskan. Det är onekligt att mitt ombud, vid afslutandet härom med m:ll Lind och de musikaliske associerade, som hon valt att medfölja, nämligen den berömde tonsättaren och pianisten hr Julius Benedict och signor Giovanni Beletti, den ryktbare och firade baritonen vid Italienska operan i London och Paris, har till vinnande af en sådan talang öfverskridit det belopp, som jag förutsatt mig kunna komma att erlägga in honorarium. Men huru betydliga de summor än äro, som komma att utbetalas till dessa personer, så uppgå de dock icke till hvad mill Lind plägat uppbära ensam, ej heller öfverstiger arfvodet till brr Benedict och Beletti hvad de i närvaranda ögonblick kunna erhålla i London. Måhända har jag ingen behållning på denna saffår; men jag försäkrar, att om jag visste mig ej skola förtjena en cent, så skulle jsg ändå hafva undertecknat kontraktet, så angelägen är jog att Förenta Staterna måtte besökas af en lady, hvars utomordentliga sängförmåga intet annat menskligt väserde hittills: mäktat ens närma sig, och hvars kearakter ären personifikation-af godheten, enkelheten och välgörenheten. Det är bekant att Jenny Lind aldrig erhållit mindre än 400 eller 2000 dollars för hvar aftons föredrag, såväl i Manchester, som Liverpool, Dublin, Glasgow och Edinburgh, kort sagdt hvar helst hon uppträdt i England; flerestädes fick hon 600 eller 5000 dollars hvar gång. Mitt ombud äger omedelbar kännedom om ett anbud af 600 , eller 5000 dollars, för hvar af 49 aftnar i England; men som hon afslog. Detsamma har, af särskilda skäl, skett med oerhörda anbud, nära dubbelt mot mina, för de störa koncerterna vid kejserliga hofvet i Ryssland, och med ett om 4200 eller 6000 dollars för en enda kontert, vidden stora slöjdexpositionen för hela verlden i Hydepark 1831. Hennes biträde önskades äfven för en. stor andlig koncert, som är i fråga att gifvas vid samma iillfälle i Westminster Abbey, hvartill inträdeskorten skola kosta 925 till 400 hvart. Afven dessa erbjudanden har bon försakat, i följd af sin önsken att vid den tiden besöka Amerika. Hon yttrar sig öfver detta land, och dess institutioner med hänförelse och loford; och som-mynt för ingen del är det första öfvertalningsmedlet hos henne, så står hon fast vid sin föresats att besökar oss. I det köntrakt, som kon afslutat med mig, och hvilket omfattar Havanna så väl som Förenta Staterna, har hon uttryckligen förbehållit sig rättigheten att sjunga och gifva koncerter för välgörande ändamål, hvar helst hon sjelf finner lämpligt. Sedan sin debut i England har hona af enskilda medel bestått mer åt de nödlidande, än allt hvad jag förbun dit mig att erlägga till henne; och behållningen af bennes koncerter i England för välgörande syften öfverstiger detta belopp tiodubbelt. Under de sista åtta månaderna sjöng hon der uteslutande för dylika ändamål, och i Stockholm, hennes födelsestad, har hon grundlagt en stiftelse i samma syftning. Jag anar att ett besök af en sådan qvinna, hvilken betraktar sin höga konstnärliga förmåga som en Försynens gåfva till lindrand: af andras sorg och nöd, och hvars alla tankar och handlingar bära men