2) UPPE LEIGLTaRUVD 1 fUUUSIPTUTCB, tiil IKIC Satie heten och lugnet. 3) Uppsigten öfver de gemensamina handelsoch tull-angelägenheterna. 6) Öfveruppsigten öfver sjöfarten, posic:aa, jernvägarne och teiegraferna. 7) Befordrandet af en önskvärd lishet i mynt, mått och vigt. 8) Anskaffandet af de till de gemens terna behöfliga penningemedlen genom matrikularbidrag. 9) Erkännandet af de rättigheter, som ära tillförsäkrade undersåtarne i alia de tyska försundsstaterna. 40) Lagstiftningen i de gemensamm2 förbundsangelägenheterna, dock utan inskränknizsz af de enskilda staternas oberoende, med hänseende till den inre förvaltningen. 11) Jurisdiktionen i de gemensse ma förbundsangelägenheterna. Art. 2. Förbundsorganerna äro: 1) Förbundsregeringen. 2) Nationalrepresentatiozen. 3) Förbuadsrätten. Art. 3. Förbundsregeringen utgöres 2f 7 ledamöter. som utnämnas af följande förbundssedlemmar: 4 Österrike, 2 Preussen, 3 Bayern, 4 Sachsen, ö Hannover, 6 Wärtemberg, 7 Kurhessen och storheriigdömet Hessen. D2 öfriga förbundsmedlemmarne äro berättigade att sjelfva bestämma med hvilkendera de vilja förena sig, såvida icke agnatiska eller andra arfsrättsförhållanden betinga deras samband med den ena eller andra staten. På hvad sätt de sålunda representerade stater skole deltaga i utöfvandet af rättigheten att sända deputerade till förbundsregeringen, må bero på fri överenskommelse. Art. 4. Förbundsregeringen har sitt furt a. M. Den besörjer alla gemensam:na förbundsangelägenheter, med undantag af jurisdiktionen, dels ensam, dels med nationalrepresentationens medverkan. Hon träder i förbindelse med de serskilia förbundsstaternas regeringar genom deras fullmäktige eller, om sådana saknas, genom omedelbar korr:-pondens. Art. 5. Förbundsregeringen fattar i allmänhet sina beslut efter enkel röstpluralivet. Biou i frågor om förbundsförfattningens förändring erfordras enstämmighet. Art. 6. Förbundsregeringens medlemmar äro bundna vid sin statsregerings instruktioner, men få likväl icke vågra att rösta, om instruktioner saknas. I arbetsordaingen skall en lämplig tid vara stadgad för inhemtande af instruktioner i vigtiga frågor, efter hvilken tids förlopp omröstning skall ske. Art. 7. Förbundsregeringen utnämner de erforderliga förbundsembetsmännen. Art. 8. National-representationen består af 300 valda ledamöter. Af dessa väljas i Österrike 400, i Preussen 400 och i de öfriga förbundssiaterna 400, utan afseende derå, huruvida Österrike och Preussen biträda förbundet med alla sina stater eller blott med större delen af dem. I hvarje förbundsstat välj2s minst 4 ledamot. Art. 9. Nationalrepresentanterna väljas genom de särskilda förbundsstaternas landsrepresentationer. Art. 40. Förbundsregeringen sammazkallar nationalrepresentationen och är berättigad a:t prorogera eller upplösa densamma. I händelse af upplösning skola inom 6 veckors förlopp de nya valen vara fullbordade och församlingen inksllad. Art. 41. National-representationen har rätt att deltaga i förbundslagstiftningen. Utan dess samtycke zan förbundsregeringen icke utfärda någon förbundslag. Nationalr2presentationen har lagsiiftnings-initiativet i ala de angelägenheter, som tillhöra förbundstagstiftningen. Ar!. 42. Nationalrepresentationens bifall erfordras till fastställande af förbundsutgifterna och matrikular-bidragen. Förbundsregeriogen framlägger hvart 3:dje år såväl budgeten som redogörelsen. Matrikular-bidragen fördelas på de särskilda staterna efter den i art. 8 fastställda norm för deras deltagande i nationalrepresentationen. : Frågan om hvilka utgifter skola betraktas såsom sådana förbundsutgifter, att ofvannämnde stadgande kan på dem tillämpas, afgöres genom särskild öfverenskommelse. Art. 43. National-representationen kan till förbundsregeringen hemställa motioner eller önskningar i alla gemensamma förbuasdsangelägenheter. Art. 14. Så framt ett beslut af nationalrepresentationen skall vara giltigt, erfordras två tredjedeler af rösterna, i följande fall: g 1) Der det är fråga om att författa e!ler förändra förbundets grundlagar. 2) Vid nya medlemmars upptagande i förbundet. 3) I religionsangelägenheter. Art: 45. En permanen! förbundsrått skall bildar. Ar: 46. Så snart samiiga ledamöter af hittillevarande Tyska förbundet gifvit sitt samtycke till fö restående artiklar, bildas förbundsregeringen eniigt art. 3 och träder i stället för den provisoriska förbundskommissionen, som blifvit upprättad i enighet med konventionen af den 50 Sept. f. år. Art. 47. Denna förbundsregering skall, på grundvalen af. förestående artikar, ofördröjligen utarbeta en förbundsgrundlag, som, sedan samtlige med!lemmarne af det hittillsvarande Tyska förbundet bifallit densamma, träder i stället för förbundsirkten af den 8 Juni 1815 och Wiener-slutartiklarne af den 435 Maj 4820. Art. 48. Denna grundiag skall al de särskilda förbundsstaternas regerirgar rneddelas åt ländernas representationer med uppmaning att företaga val till niiiocarepresentanter. Art. 49. Efter fulländade val inkallas nationalrepresentationen och förelägges för densamma grundlagen alt derom öfverenskomma. Efter skedd ratifikation, hvilken med möjligaste skyndsamhet tillkännagifves, skola de 3 kongl. regeringarne straxt semensamt hemställa sitt förs!sg till österrikiska och preussiska regeringarne; s-mt gifva provisoriska förbuadskommissionen känaeavum derom. Närvarande akt är utfärdad i tre lika lydande exemplar. Som skedde i Miåachen uti utrikesmini5 Cren den 27 Febr. 1830. Ludvig v.d. Pforten. Adolf grefve von-Hoherthal. Ferdinand grefve von Degenfeld-Schomberg. De förevade tyska staternas bestyrelseråd astställde uti dess möte den 26 Febr. följande addisionella akt till den tyska riksförfattningen, som kommer att föreläggas riksdagen i Erfurt: Så läng? samtliga staterna i det tyska förbundet ännu icke med fria beslut biträdt den yska riksförfattningen, gälla följände bestimnelser: : Art. 1. De samtliga stater, som erkänna riksförattningen, utgöra den tyska förbundsstaten under amn af den tyska unionen. Folkoch statshus ära namnet ,den tyska unionens parlament,. I fverensstämmel!s2 härmed bi!das alla benämningar i et officiella spräket. Art. 2. Unionens förhållande till de tyska stater, om icke biträdt densamma, bestämmes genom ömesidig öfserenskommelse. Art. 3. Den tyska unionen, såsom en politisk nhet, utöfvar i det tyska förbundet alla de rätltigeter, och fullgör alla de pligter, som hittills till.ommit eiler ålegat alla de dem; inhaesrinne SÄTi Frank