Det går bra; jag tror mig få heder af mitt arbete.n Bellman fann nu för godt att krypa fram och sakta närma sig, så att han blef synlig. Också dröjde det icke, förrän den snillrike monarken fick ögonen på honom. Ha! se god dag, Bellman! ropade kungen, ytterst nådigt; hvad har du att förkunna? Intet annat, allernådigste konung, svarade poeten, bugande så djupt, att Hans. pudrade peruk var i fara att falla i golfvet; intet annat, än att jag har nåden medföra en present till ers majestät j En present? . .. till mig? . ; . och från hvem ? yttrade kungen med yttersta förvåning. Från dig sjelf, måhända? Det vore eget. Så är det, allernådigste herre! En present från stackars Bellman. Högst eget, såsom hans maj:t sjelf i nåder behagar yttra.n Du gör mig nyfiken. Hvaraf består den då? Ryck fram med den, så få vi se hur galenskapen ser ut, skrattade Gustaf. Galenskapen, ers maj:t! -Jag ber om nåd ... det är ingen galenskap, utan. en ... en..fågel ln En fågell... Kan man set Och med den kommer du hit? ... Hvar har du buren, då ?) Buren, ers majestät, var för stor och tung att medföra. Nej, det är en wulflugen iågel, som jag fångat och som jag i underdånighet tager mig friheten presentera ers majestät. Du gör sjelf alltför många utlygter, min käre Bellmanv, yttrade kungen, ännu vid samma goda lynne. Jag misstänker, att här är något af dina vanliga puts i fråga. Dock, ge dig till tåls, så länge, medan baletten repeteras. Vi skola sedan taga din fågeliögnasigte. ;Terrade! ropade kung Gustaf, och en äldre man, på hvars figur och hela hållning man såg, utt han var fransman, hoppade fram ur kuliserna och bugade sig på ett teatraliskt sätt.