Mellan kungen.och Terrade, som. var operans förste balettmästare, uppstod nu ett kort samtal på flytande fransyska, hvarefter balettens öfverhufvud på bruten och förvrängd svenska ropade några meningar till dem, som stodo under hans befäl, hvarefter baletten omedelbarligen begynte. Kungen gick nu att taga plats på en af amfiteaterns bänkar och. blef nu lika tyst, som uppmärksam åskådare. Armfelt och de Besche förblefvo stående bakom honom. Bellman syntes ej mera till, men mellan orkesterns herrar, som nu ifrigt spelade till dans för några och tjugo par snabba ben, syntes Kellgrens ansigte framtitta. . Utan att det riogaste låta besvära sig af monarkens närvaro, skrek herr Terrade åt. sin rörliga trupp och kommenderade den på det lifligaste sätt, äfven handgripligen, i hvad som gällde: de. yngre oci mindre för sig komna, hvilka. till och med fingo uppbära ett och annat slag af hans; mjuka rotting. Andteligen vari då ållt-så; som både kungen och balettmästaren ville hafva det. Balettrepetitionen var slut och den öfverbelåtne kungen. täcktes i nåder yttra några uppmuntrande ord, först till Ferrade, sedan tiil de förnämsta af ballettens sujetter, slutligen till ä!ven de underordnade presterna: och prestinnorna i Terpsichores tempel, hvilka ord: utgjorde för dem en fullkomligt helande balsam för svedan af de erhållna. rottingslängarna. Efter slutad repetition vinkade kungen åt Bellman att med sin s. k. fågel infinna sgi de för hans möjestät i operahuset inredda rum men, dit högstdensarmme med sina båda kavaljerer nu begaf sig. Inom ett par minuter stod Bellman der, hållande vid handen den lilla Henriette, från hvars hufvud och skuldror han dock visligen