Aftonbladet – 19 mars 1850, sida 2

hennes dotter, ezarinnan till den lånta kläd-! ningen, skyndade de tre skaldebröderna att tömma bålen, hvarvid Bellman bestormades af de båda kamraterna med böner, alt han målle sjunga en visa. Mera upprymd än han under det förra af aftonen varit, sjöng han då: Hör, j Orphei drängar! Stämmen edra strängar. Knäppen alla ... Till Apollos pris. J som till exempel Uti Fröjas tempel Nederfalla ... Följen er kapsis. J, som pröfven gammalt öl, guwår! Eder önskas fuktigt silfverhår ... Och en strupe, som förmår. ITU. Följande förmiddag, klockan mellan 10 och 1, syntes Bellman på kongl. slottet, begärande att få inträde till hans majestät. Som bekant är, var denna tillåtelse för Bellman icke svår att erhålla, såvida han icke, genom ett alltför långt drifvet sjelfsvåld, råkat i uppenbar onåd, hvilken dock gemenligen ej var af någon varaktighet. Denna gång svarades att konungen redan begifvit sig ut, troligen till Operahuset, emedan ban gått till fots, åtföljd af friherre Armfelt och hofjunkaren de Besche. En af konungen författad komedi, Den bedrogne Baschan, var under inöfning, och ingenting var sannolikare, än alt hans maj:t ville öfvervara denna dagen repetilion, så mycket mer, sow man hade i bonom aftonen förut gifva Kellgren uuryen ig befalluing alt pi slaget tio infinna sig på idatern, j Godtp, sade Beils för sig sjelf, det miaskar ej rain förhoppning om framgång, att kungen hefinner sig på operan, desua hans köra: i ste vistelseort. Sysselsatt med regeringsoar crger, ficner man honom ieke sätlen vid diåligt lynne; men bra baklänges si det gå och bra tölpigt skola testersujetterna bära sig åt; under en repetition, om man icke då skall