Aftonbladet – 19 mars 1850, sida 1

ARETAGERSKAN. ) SKIZZ FRÅN GUSTAF III:S TIDEHVARF. I. Just som Hallman putsade ljusen och Kexell hostade, för att göra rösten så ren och vwälklingande som möjligt, öppnades dörren från förstugan och en liten flicka rusade in, frågande den, som satt närmast, om sekter Hallman funnes der. Det känner jag icke, svarade den tillfrågade, utan att se upp från sina tärningar. En annan, mera tjenstaktig, eller bättre underrättad, yttrade dock med en pekning åt det bord, hvarvid de tre poeterna sutto: Jo, han sitter der borta.n Den lilla skyndade fram till Hallman, trängde sig tält intill honom, slog sina båda små armar om hans hals och gret högljudt. : De tre vännerna sutio stumma ceh bäftade stela blickar på barnet, medan kyparen, som just nu framsatte bålen, stannade förvånad. Den så plötsligt öfverraskade Hallman lade sitt manuskript på bordet, skyndade att aftaga glasögonen och lossade sedan, med ett sakta våld, den lilla flickans ansigte från sitt bröst för att se om han skulle igenkänna henne. Det var ett vackert barnansigte, ehuru äfversköljdt af tårar. Ha! ropade Hallman. Lilla Henriette Hvad i Herrans namn gör Henriette ute vid denna tid och i sådant väder, och hvad söker hon här ? Sekter Hallman, svarade barnet, snyftande. Mig? Hvad vill hon mig, min söta vän? Jag vill ha hjelp och skydd, ropade flickan. Om icke sekter Hallman nu förbarmar sig öfver mig, är jag alldeles olycklig. Det är en af helpensionärerna hos friherrinnan L... upplyste Hallman de undrande vännerna. Ni vet att jog går dit hver lördag och räknar med flickorna. Den här unger har alltid, framför alla de öfriga, hyllat sig til Sa A D Mm per