Aftonbladet – 18 mars 1850, sida 3

J CLUBUVIE OR UT OMU UT mv Use — Förhör hölls i dag i poliskammaren om viktualiehandlanden David Ranfis bedröfliga sjelfmord sistl. lördagsmiddag. Löjtnanten R. Ranft, den afHidnes brorson, hvilken bodde tillsammans med fari brodren, berättade först härom: Min farbror hemkom på middagen från en sammankomst och inkom direkte i mitt rum, hvarest destillatorn Lundberg för tillfållet befann sig. Sedan han helsat på herr Lundberg och på dennes tillfrågan huru han befann sig svarat, att han kände sig både mycket olycklig och illamående, utgick han derpå i en sal, hvilken vi gemensamt begagnade. Då jag en kort stund derefter. sedan hr Lundberg aflägsnat sig, inkom till honom och sade att jag på nägra minuter ämnade gå ut i ett uppdrag, som hr Luodberg gifvit nig. bad han mig icke gå ut förrän vi spisat middag, hvilket han genast åstundsde ifall maten vore färdig. Sedan jag med vanliga tröstegrunder sökt att skingra hans melankoli, emedan han började gå af och an på golfvet under åtskilliga jommerrop, såsom han på sednare tiden ofta gjorde, begaf jag mig ut i köket och tillsade om maten, som genast inbars af pigan, för hvilken jag öppnade och åter tillstängde ,dörrarne. Då vi åter inkommit i salen, studsade jag förskräckt tillbaka vid åsynen af min farbroders förstörda och vilda utseende, samt ett vapen som han, sittande på en stol bredvid: ett skåp, sökte idö!ja bakom skåpet. Sakvande styrka att sj-I7 af väpna honom, sprang jg genast på dörren och nedför trapporna för att tillkalla hjelp, men törde :smällen af skottet redan då jig befann mig på nedersta trappsteget. Då jeg äter uppkom. i siilskap med några af granvarne, funno vi min farbror ligga utsträckt på golfvet med pistolen bredvid sig, samt pigan afdånad i ru met nästintill. ; Härefter hördes pizan. sem, utom hvad ofvan är berättadt, tillade att hr Rinft under gåendet fram 5 och ti!lbaka på golfvet kort förut yttrat: Om jag finge dö såsom jag nu här stär, hvad jag då vore lycklig! — Löjtnanten Ranft hade då försökt slå bort dessa dystra tankar, men utan att lyckas deri. ! Dylika yttranden hade br Ranft ofta fällt, samt på sednare tiden mycket bekt!agat sig öfver plågor ii underlifvet. Hvarken pigan eller löjtnant Ranft hade någonsin förut observerat pistolen. På efterfrågan hade Idock den upplysning vunnits, att hr Ranft köpt I den sistl. vecka uti ett klädstånd. Härefter upplästes ett af hr doktor Lundberg jemte obduktionsprotokollet bifogadt utlåtande, hvari upplyses att hr Ranft underj loppet af ö å 6 månader lidit svåra plågor i underlifvet, hvilka hos honom alstrat en svåreodighet och melankoli, som flere gånger varit nära att urarta till sinnesförvirring, och hvilket förhållande hr doktorn, såsom hr Ranfts läkare, för hans närmaste slägtingar förut beredt dem på. — Arrendatorn Beckman från Danderyd; hvilken i sistl. vecka uppkallades till poliskammaren af ge valdigern Jäderin derföre att han icke ställt sig ge valdigerns tillsägelse till efterrättelse angående plajceringen af Beckmans försä!jaingsåkdon på Hötorget, men hvilket mål då uppsköts för vittnens höIrande, var åter i dag inställd avgående detta mål. Beckman, som har ett mycket: hetsigt och våldsamt lynne; försökte i början göra åtskilliga jäfsanmärkningar emot vittnena, och då dessa af polismästaren underkändes, yttrade Beckman i vredesmod att han väl emot de nu tillkallade vittnena kunde åberopa 20 andra. Sedan -:vittnena upplyst, att gevaldigern Jäderin, då Beckman vägrat att på gevaldigerns till sägelse flytta sitt åkdon, måst anskaffa och betala karlar som gjort det, dömdes Beckman att härför böta 40 rdr bko, samt ålades ytterligare att vid 235 rdr bkos vite hädanefter ställa sig polisbetjeningens tillsägelse till efterrättelse. Kanske gevaldigern nästa gång vill placera mig på taket? yttrade Beckman. Han hade en gång anvisat mig den plats jag innehade, midt för slagtaren Falkman, och der var det godt utrymme; men sedan Falkman talt några ord vid gevaldigern, så skulle gevaldigern genast flytta mig på ett annt ställe.n Den här saken är nu afsjord; men nu komma vi till en annav. (Polismästaren uppläser en rap port derom, att arrendatorn Beckman, som icke infunnit sig vid nyssnämnde måls pårop sistl. tisdag, sedermera instälkt sig uti rusigt tillstånd, samt fört oljud i förmaket. Erkänner Beckman detta förbhållande ? frågade polismästaren. Nej, det gör jag inte. Attjag tagit mig en sup. det vill jag inte neka, och troligen bade väl gr valdigerp gjort det sjelf också; men jag kanske behöfver det bättre, som får stiga upp kl. 4 om morgnarne,. genmälte Beckman med mycken hetta. Håll er nu tyst, medan jag afhör vittnena, annars låter jag leda ut er. Jag vet väl att de der hemma i er trakt kalla er för Nanderyds skräcko, men jag skall nog taga reda på er jag, om ni icke håller er skickligt. Sedan tvenne af polisbetjenipgen på ed intygat, att Beckman den uppgifna dagen under rusigt tillstånd fört oljud i poliskammarens förmak, uppsköts målettill nästkommande thorsdag, då utslag skulle afkunnas. ; : — Förliden lördags middag inkom tullvaktmästaren Johan Gabriel Lomerin på södra polisvaktköone toret, medförande manspersonen Gustaf Öscar Ernplund, och anmälte, att nämnde Ernlund på Tjärbofsgatan från ett åkdon, tillhörande inspektoren Carlström, tillgripit ett kopparlock, hvarmed han tagit flykten, men upphunnits af Lomerin. Som Ernlund var berusad, och icke kunde uppgifva bostad eller förevisa några betyger, affördes han till stadshushäktet. — Hemslagtaren Carl Eric Ericsson har anmält, att då han sistl. lördags middag kommit åkande förbi Gåsgränden å norr, hade sprutslagarne Carl Winblad och Anders Roslund öfverfallit och slagit honom, utan att Ericsson dertill gifvit ringaste anledning. I följd deraf har Ericsson begärt deras inställelse i poliskammaren, — Förhöret angående eldsvådan uti Gåsgränden fortsattes:idag, dervid ingen annan upplysning förekom, än att en murarearbetare, som kommit tillstädes genast vid eldens utbrott, sett den uttränga från en vinkel af egendomen, som utgjorde skillnaden emellan mintthandlaren Bergs salubod och en!s vedbod. Nämnde arbetare hade, jemte en annan; person, uppbrutit fönsterluckan till boden och försökt att derigenom rädda något, hvilket likväl icke, lyckats. Handlanden Berg, som dervid kommit till-! städes, hade då ropat till dem att det icke vorej värdt att göra försök att rädda något, belst dörrarne! voro stängda med en jerzbom innanföre. Också hade straxt derpå takpannorne rasat ned ifrån taket, så. att ingen kunnat närma sig byggningen.! Inventarierne i boden hade varit brandförsäkrade: till 2000 rdr bko. Derjemte berättade samme ar-; t betare, att en arbetskarl, Olsson, nästan hvarje qvälli en tid bortåt vid ljus och lykta huggit Ved uti ved-j boden, eburu han icke visste om Olsson ifrågava-:? rande afton varit derstädes. Förhöret uppsköts yt-. terligare för att höra Olsson öfver denna Omstän-!4 dighet. i ER ik l flnföres nå hactram ) IA