Aftonbladet – 18 mars 1850, sida 1

ARFTAGERSKAN. SKIZZ FRÅN GUSTAF III:S TIDEHVARF.: I. Det var en kulen och ruskig afton, i början af Oktober månad år 1789: vinden svepte, snål och hvass, om gatuhörnen, for hvinande öfver torgen, samt roade sig med att taga hattar och mössor af en och annan vandrare och komma skyltar och väderflöjlar att med ett gnällande läte vrida och svänga sig af och an. Derjemte nedföll från den grå himlen ett kallt och fint regn, sådant hösten plågar nedskaka från sin tunga mantel och som lofvar att blifva temligen uthåliande. Vandrarne på Stockholms gator voro, den aftonen, just icke så talrika, om man undantager sådant folk, som merendels nödsakas vara ute i alla slags väder, ja, till och med om det regnade småsten, som man säger. Sådant folk brukar aldrig paraply eller öfverskor — sällan öfverplagg, och den sorglöshet, hvarmed de tila eller skrida fram, allt efter deras olika göromål, krafter eller förråd af tid, utvisar gemenligen huru de i lifvets skola blifvit härdade mot det för vekligare naturer så hårda missödet att få kläder och hud genomblötta. Men jemte dessa slags filosofer, dem nöd eller beroende tvingade att på en så otreflig afton styra sina steg fram och åter på den svenska hufvudstadens redan temligen smutsiga gator, såg man äfven folk med paraplyer, d. v. s. sådant folk, som hade finare kläder och derföre också skäl att akta dem. Likväl skulle dessa våra hederliga föregångare på lifvets väg, som på den ofvannänminde oktoberaftonen 1789 trotsade väderlekens obehag, blifvit högeligen förvånade, i fall, t. ex. en den tidens August Blanche kunnat i en framtidsdröms perspekUv ) visa dem de lika lätta som eleganta paraplyer, hvaraf man i våra dagar, cirka sextio är efter tiden för vår berättelse, finner för ) I anledning af Blanche; 1846 och 1946.