Aftonbladet – 18 mars 1850, sida 1

grönskande lagrar för några stunder komma den af jordens köld stelnade att glömma det veden är slut: och pengarne desslikes. : Från. trakten: af: :Brunkeberg, då ännu en temligen hög sandbacke, med ett vakttorn på toppen, hvarest: tornväktaren sedan urminnes tider kallats och ännu kallades Jeppe — ja, från denna då så fula och hela den kringliggande nejden vanställande, nu till ett prydligt, palatsomkantadt torg förvandlade trakt vandrade de tre herrarne gatan fram, till Gustaf Adolfs eller Norrmalmstorg, som det då kallades, och hvilken gata ännu, fastän torget fått byta namn, kallas Malmtorgsgatan. Då de kommo till börnet, der :Kastenhofshäktet ännu i våra dagar qvarstårj med samma bestämmelse och nästan samma utseende som då, stannade de och släppte hvarandras armar. Det var som om den, hvilken gått emellan de andra två, varit den, efter hvilken de andra rättade sig, ty när han stavnade, tvärstannade äfven de, och när ban lösgjorde sina armar, sökte de icke heller ett ögonbiick längre att qvarhålla dem. Denne medierste herre var en man om cirka femtio år. Ehuru icke egentligen hvad en fin skönhetssmak skulle :kalla vacker, såg han dock ganska bra ut, ty det låg någonting på en gång så innerligt godt och så ovanligt genialiskt i de stora blå ögonen; och de ännu friska anletsdragen, ehuru långt ifrån fina, egde en rörlighet, ett behag, som nogsamt vittnade om den sprittande bfligheten, det ovanliga snillet hos den inneboende anden, hvilken dirigerade detta muskelspel. Ha, mina vänner! utbrast den ofvanbeskrifne personen, som var ingen annan än Sverges Anacreon, Carl Michael Bellman; mina hjertans kära vänner och bröder!... hvad jag befinner mig väl just på denna punkt af vår goda hufvudstad! Här skulle jag kunna stå i timtal och betrakta den herrliga utsigten: Der det majestätiska slottet, som i bela Europa icke har sin like — der den skummande Norrström, öfver hvilken den uader byggnad varande bron kommer att taga sig särdeles väl