Article Image
kt OM DOHDO I VATlast rada Ufines val, Me bir mm 2,509 läster till Sverige, samt 2 om 364 läster ill utrikes ort, alla med last. Några bestämda uppgifter rörande svenska skeppsarten på Philipinska öarne, China och Australien saknar kollegium. re RR rt l (Insändt från U sala.) Quid immerentes hospites vexas canis Ignavus adversum lupos? Quin bhuc inanes, si potes, vertis minas Et me remorsurum petis. Horatius. Den ridderlige Tidskämpen har i en artikel i sitt blad förliden onsdag angripit professor Bergfalk, för det han understått sig att hos konungen söka erhålla ett understöd af 1000 rdr banko för sin amerikanska resa, och det tvärtemot Tidsprofessorns och hela juridiska fakultetens ampla afstyrkande. Hr P. har uti en bilaga till Augsburger Allgemeine Zeitung sökt och funnit ett vapen, som riktigt skall nedgöra professor Bergfalk, hvilken äfvenledes, utan Tidsprofessorns tillåtelse, funnit något menskligt, något godt på andra sidan Atlantiska oceanen, och detta straffets svärd är ett bref från en resande tysk, hvars bildomgsgrad tydligen kan inses af hans stil, en resande tysk emigrant, förmodligen af handtverksklassen, som med sin Vaterländische Gemäthlichkeit illfänas öfver de höga priserna och de få begqvämligheterna i nya verlden. Hr P., hvars egna litterära verksamhet förråder en så intim bekantskap med Tyskland, borde känna sina tyska själsförvandter för väl, att han skulle låta narra sig att upplaga ett så klent vapen. Hvem känner ej en del tyskars kälkborgerlighet i främmande länder? Öfverallt tro de sig prejade och bedragna, (?!) och denna tro gör, att de ofta blifva det, särdeles af sina egna landsmän. Sällan kunna de försvarligt tala det lands språk, dit deras äfventyrareanda förer dem i hoppet om stekta sparfvar; ännu mera sällan förstå de att skicka sig i andra länders förhållanden. Om hr P. ville fråga efter hos de tyska legationerna i Europas hufvudstäder, skulle han finna sanningen af hvad här påstås. En mängd äfventyrare, utan kunskaper, utan praktisk skicklighet, utan pengar, utan hufvud strömmar med hvarje jernbanståg eller ångbåt till London och Paris, för att göra lycka. Vid första ankomsten förlora de hufvudet — verheren den Kopf, ty hr P. torde förstå den tyska frasen bättre — och falla i händerna på en lieber Landsmann, somtar af dem de få tbalerstycken de hafva öfriga från resan. Ännu argare går det dem i Amerika, och hr P., som läser tidningar, i fall han annars icke endast skrifver, torde hafva blifvit varse det ofog som de tyska agenterna för emigrationen drifva både i Amerika och de europeiska embarkeringsorterna. En surmulen och.som det tyckes mer än rimligt bornerad tysk råkar att med gråten i halsen beklaga sig öfver förlusten af beqvämligheter på resan, hvilka han ej vill betala. Detta — ty det är förmodligen allt hvad tysken vet om Amerika — skall nu dräpa hr Bergfalk, som vågat finna något ädelt hos ett helt folk, ty om de politiska institutionernas förträfflighet har man ännu icke sett professor Bergfalk särdeles uttala sig. Tidsprofessorn talar vidare derom, att professor Bergfalk, som helt förnämt reser på svenska statens bekostnad, ej behöfver slita ondt såsom tysken, och det är ett ytterligare brott. Svenska regeringen har bestått professor Bergfalk 1000 rdr banko, som han begärde — för att under femten månader göra en resa i ett så dyrt och aflägset land som Norra Amerika. Det är för mycket för Tidsprofessorn, som sjelf för ej längesedan af samma fond uppbar dubbelt, om vi minnas rätt, för ett arbete, benämndt Grekisk Fornkunskap, som torde hafva kunnat böra sig utan statsanslag och ändå säljas för billigare pris, och hvaraf Tidsprofessorn ej försmådde att utgifva en voluminös del såsom disputationer, för hvilka han uppbar honorarium, samt dessutom en del, äfvenledes naturligtvis mot särskildt honorarium, i en litterär tidskrift — Tidsprofessorn, som sjelf uppbär lönen för en annan profession, nemligen den i grekiska språket vid Upsala universitet. Och med sådan rätt vågar Tidsprofessorn kasta smuts på en man, som, ofta anfallen, aldrig nedlåtit sig till en personlig polemik, och som nu, om det äfven vore hans vana att försvara sig mot ilskenheten, som visar tänderna bakom hans rygg, nu åtminstone är svarslös, så länge han är frånvarande i ett land, dit man förmodligen icke kolporterar tidningen Tiden. TT —————

16 mars 1850, sida 3

Thumbnail