ITU YUVIG IUIVIU, Sd SKUTT alUull, HagROnl talBdl på detta redan af den stora allmänheten sål prisade rättsmedel någonsin tillåtas i Preussen. I trots af jurymännens val genom sjelfva !! polisen, har denna institution hunnit väcka så mycken förargelse hos godtycklighetens anhängare, alt man utan tvifvel skall söka afskaffa den, vid första utsigt att kunna verkställa det med någon säkerhet; åtminstone skall man göra alit för att draga högmålea från denna domaremakt. Valen till de så kallade näringsråden (Gewer berälbe) sysselsätta nu lifligt våra näringsidkare; denna nyhet står i samband med planen: att återinföra skråväsendet och förstöra mnäringsfriheten. Vederbörande hålla i med den ! olycksaliga tankan, att denna tillställning, som smeker några veteraner från de gamla skrånas! tid, skall omskapa den demokratiska sinnesstämningen hos bela den öfriga stora majoriteten af våra slöjdidkare och industriella. Det privilegierade kastväsendet påräknas som en damm emot yrkandet på jemnlikhet inför lag. Men man betänker icke att alla länder,! i hvilka slöjderna vunnit någon utveckling,! och der handtverket vidgat sig till fabrik eller uppnått någon hög technisk fullkomlighet, en-. dast lyckats vinna detta resultat genom den! mest obegränsade näringsfrihet. Bevisen härpå har man i Amerika, England, Frankrike, Belgien, Schweiz, och likaså i Preussen. Medeltidsromantiken deremot, som sedan år 1840 sträfvat att återväcka medeltidens förbållande hela samhället igenom och förklarat ålderdomens förskönande erg för konstens ideal, var. genast betänkt på skråväsendets återställande. Politisk maktlystnad var för ingen del främ-: mande för detta romantiska värf. I Preussen; finnas för närvarande öfver 4 millioner bandt-! verkare, jemte deras anhöriga; och de nya Näringsråden representera sålunda en stat i sta-. ten, en makt, hvilken genom sin ceatralisation kommer att betyda något, i dens hand, som förstår att leda den, genom att framställa sig som dess skapare och beskyddare. Största de-: len af både handtverkarne och deras arbetare äro för närvarande demokrater; men hvilkas demokrati fått en sccialistisk riktning och såiunda blifvit likasom på förhand danad för. skråväsendet, i hvilket de, enligt socialismens. läror, boppas ett skydd emot kapitalet. Väl. hafva ögonen öppnats på många, som inse att; den nya näringsordningen är en helt annan ordning än den demokratiska socialismens, och ! detta har redan väckt en strid, hvars slut icke! kan beräknas. Enligt den nya Näringsordnin-; gen ega Näåringsråden blott en rådgifvande, stämme, men ingen beslutande, i de nya skrånas. angelägenheter. De kunna hos magistraterna: framställa förslag om hvad de anse nyttigt för: handtverkena; men magistraterna ega att pröfva, och att hos regeringen till fastställelse hemställa hvad de finna lämpligt. Handtverkarne: åter hafva förstått den nya Näringsordningen så, att de af dem valda Näringsråden skulle sjelfständigt kunna besluta hvad de funne nyt-! tigt för handtverkena och att detta, utan vidare omständigheter, skulle gälla som lag för; skråna. Sålunda skulle hvart skrå komma att bilda en liten stat i staten; någonting, s.m regeringen icke kan medgifva. Följden är att de ursinnigaste strider nu uppstått inom skråna, mellan dem och magistraternas ombud; dessa förolämpas och hånas; och slutet på alltsammans måste blifva, att handtverkarne, som väntat sig någonting helt annat än de fått, skola finna sig bedragna, och justera sina demokratiska begrepp derhän, att för den rätta friheten ingen hvarken skråmessig eller socialistisk tvångströja passar, utan att enda medlet till alla nationalkrafternas utveckling är menniskoandens och den menskliga verksamhetens och arbetsfrihetens fullständiga frigifning. De skola genom erfarenheten snart begripa att skråtvång och mästerprof likaså litet gifva någon borgen emot frambringandet af dåliga varor och mot hvad socialismen kallat konkurrensens förbannelsep, och att den fria asscciationen ensamt förmår motväga det isolerade kapitalets öfvermakt, så snart den småningom hunnit utveckla sig ur sina första och bekymmerfulla ungdomsår. De mokraterna arbeta derföre nu på att upplysa sina socialistiska embetsbröder härom, och öfverbevisa dem att de genom kunskapsbegär, hederskänsla, redlighet, flit, talang och uppfinningsgåfva, men genom ingenting annat, förmå sjelfva förbältra sin belägenhet, och att hufvudsaken, hvad utkomsten beträffar, beror på ett riktigt förhållande mellan produktion och afsättning, hvilket åter befrämjas genom en motsvarande frihet i handeln; samt slutligen, att när en sådan frihet icke finnes, eller den, till följd af afsättningshinder på fremmande marknader, icke förmår jemna det rubbade för båilandet, såsom slutligt räddningsmedel återstår utvandringen, till de många orter i verlden, hvarest en fruktbar jord ännu väntar på invånare, och dit handtverkaren har lättare att fortbjelpa sig än någon annan samhällsklass. s Till detta hjelpmedel griper man ock här ganska ifrigt. I Berlin finnas för närvarande 7 utvandringsföreningar, och med hvart år tycks utvandringen ökas, hvartill vår politiska och sociala srällning dessutom icke litet bidrager. Vår regering har på nytt ådagalagt att okItroyeringslystnaden råder ännu hos den, i full Ikraft, trots eden på grundlagen. På sätt denna Inyss besvurna grundlag: stadgar, skulle första kammaren väljas enligt vallagen af den 6 December 1848. Oförmodadt har likväl ministeren utfärdat en ny vallag, som förvandlar de deri anordnade skriftliga och hemliga valen, till mundtliga och öppna. Kamrarne hafva icke blifvit tillsporda om denna grundlagsförändring; man har icke ansett det nödigt. Folkpartiet åter, som frånträdt sitt passiva motstånd, och ärnade deltaga i nästa val, har genom denna nya grundlagsförnärmelse blifvit afskrämdt; och det var iust hvad förnärmelsen åsyftade. Re