Aftonbladet – 15 mars 1850, sida 2

——-— --? — Ö -— -70 11 mm mr r ill sig, tunnan lyftes i höjden och var snart g appe öfver relingen. d Se så, nu är allt väl ... om några minu-lg er segla vi, och om denna vinden varar inå-k sra timmar blott, så trotsar jag alla polisbetjenter i Stockholm att taga reda på den arma lt satan, sade Fyrbom förnöjd och gnodde sina ll breda, valkiga händer. 1 Vill ni gå ombord, herre ? tillade han, fattande nedersta steget af fallrepstrappan för att hålla den stilla. Ja, jag vill se deras återseende .. denll stackars flickan blir väl utom sig af glädje, l! sedan hon förut varit det af ångest. l Knappt hade dessa ord helt sakta blifvit uttalade, förrän den tunga tunnan, som stod upp-: rätt på kanten af skutan, genom fartygets häftiga vaggning föll omkull och ruilade öfver åt! andra sidan. Den gula grefven och Fyrbom vexlade ha-: stigt en blick af oro och fruktan, och bådal två stego skyndsamt upp för trappan. Låt genast föra ned den under däck. Jag fruktar den häftiga stöten kunnat skaca honomp, sade grefven tyst och hastigt. Jag tror icke det .-endast en liten knuff . man får icke vara så ömtålig, då man har att välja mellan fångenskap för en timma eller för Vfstiden. Stormen hede emellertid tilitagit På ett förfärligt sätt, det lilla fartyget gungede starkt loch med möda fördes tunnan ned i en liten kajuta under däck. Fyrbom skickade bort sitt folk och stängde dörren omsorgsfullt. Det var en djefla last vi fick den här gången . . . antingen har jag. förlorat vettet eller var det blod som droppade ur springorna Ipå tunnan . .sade sjömannen i röda tröjan ltill sin kamrat när de kommit upp på däck igen. Jag ger fan hvad det var, hara viasten blir