Aftonbladet – 15 mars 1850, sida 1

ligheten af hans förbättring, som af deltagande för era tårar och er djupa smärta, har jag ryckt honom undan lagens arm, fullt säker att den hinner honom i fall han ännu en gång gör sig förtjent deraf. Åh, min herre! Han skall bli en hederlig menniska igen ... Kom ihå; hans ungdom, det dåliga sällskap hvari ban råkat, hans ånger, hans förtviflan ... j Alit det der är sannt, och det är derföre jag trodde mig kunna ingripa i ödet, och i det jag återger honom en framtid, ger jag honom tillfälle att ändra sitt uppförande; öfvertygad som jag är, att inspärrandet på en fästning i de flesta fall är lika skadligt tör brottslingen som oundvikligt för samhällets säkerhet och lugn. Ack ja, hvad ni talar sannt ... Min stackars Carl skulle bli alldeles förderfvad .-. han har ett godt hjerta, oaktadt sina fel, och vi skola nu åter bli lyckliga. Det är er vi ha att tacka derför, er hvars namn jag icke känner, så att jag kan välsigna det. Säg, min herre, säg hur skall jag visa er min tacksamhet. Men ni är för upphöjd att bry er derom, NM som har en sådan makt att ni kan trotsa ängelsets reglar och lagens dom. Ack, hvad kan väl en stackars qvinna göra för er?) Ni kan figa, min fru ... ni vet det, er viga och obrottsliga tystnad är den enda tacksamhet jag begär.n Ja, jag vet det ... och förr skall man få löda mig, än jag förråder den jag har att tacka ör mer än lifvet. Jag känner er dessutom cke, jag vet icke ens hvar jag nu befinner