Aftonbladet – 15 mars 1850, sida 1

Ynglingen påsatte hastigt den gula masken, som i ögonblicket, fin och smidig, slöt sig efter ansigtet och öppnade dörren. Den person vi förut sett uppträda i skepnaden af en lots eller skutskeppare, med namnet Fyrbom, inträdde hastigt. Han visade sig likväl nu i en helt annan kostym. Med den tillknäppta syrtuten, blå mössan med kokard och käpp med blanknött kopparknapp i handen, såg han längre ut och man skulle tagit honom för en vaktmästare eller polisbetjent. Har du lyckats?, frågade den unge mannen, i det hans röst antog ett sträft och kraftfullt ljud, långt skild ifrån den veka melankoliska tonen af de ord han talat för sig sjelf då hau var ensam, och icke fullt öfverensstämmande med den oroliga blick han kastade på Fyrhoms ansigte för att liksom på förhand kunna gissa svaret. Fullkomligt!... allt är klart, men jag skulle likväl råda att ni stufvade in fraktgodset så fort som möjligt... man kan icke vara nog försigtig med dylika varor... vaktmästaren är tvupgen att göra larm om en halftimme... risken är stor och. .., EG Belöningen skall rättas derefter, derom kan du vara säker; men en qvarts timme måste ni dröja här. Jag har lofvat hans stäckars mor att få se honom först... Om jag icke bedrar mig var det hon som kom; jag hörde en vagn stadna vid hörnet., Ja det kom en vagn just nu. Hvart har du fört din fånge? I gröna kammaren på nedra botten, som ni efallde.x z