Aftonbladet – 14 mars 1850, sida 2

— Den person, som i Aftonbladet refererat undersökningen vid häradsrätten angående våldet å arbetskarlen Anders Andersson vid Gångsätra, har begärt rum i Aftonbladet för följande: Uti Posttidningen för sistl, måndag förekommer en icke utan bitterhet författad anmärkning över ett uttryck i berättelsen om förhöret vid häradsrätten angående våldet å arbetaren Anders Andersson å Lidingön, och hvari talades om ett möjligen begånget fel emat den ockupationsrätt, hvarpå proprietärerne åberopa sig, då de neka den fatiige att uppsamla de vedpinnar, som vinden planterat i Guds fria natur och som stormen sedan skakat ned ur trädens kronor,. Med anledning häraf anser undertecknad sig sky!dig nämna, att detta uttryck nedskrefs under den föreställningen, att det som Anders Andersson medförde på sin kälke endast hade bestått af i skogen samladt ris eller vindfällen (någon bestämd uppgift om veden och dess beskaffenhet har nemligen, så vidt ref. kunnat förmärka, icke förekommit under ransakningen), samt under den rörelse, som åsynen af den gråtande enkan förorsakade, och att referatet efterhand nedskickades till tryckeriet för att så tidigt som möjligt metdelas i tidningen. Då sjelfva undersökningen räckte länge, så kom berättelsen atv inflyta i tidningen sådan den först nedskrefs, utan att hinna underkastas den noggrannare granskning, som utan tvifvel eljest hade gifvit anledning till den ifrågava rande meningens borttagande eller förändring. Referenten. Redak:ionen har ansett så mycket mera skäl att lemna rum åt ofvanstående förklaring, som giltigheten af Posttidningens anmärkning i det ifrågavarande fallet måste medgifvas.