Aftonbladet – 12 mars 1850, sida 2

ARR MEARS IS MF AMEN RAN SAR NTA: Bland de nyligen utfärdade författningar, som icke kunna undgå att väcka ett visst uppseende, är kgl. brefvet af den 13 sistl. Januari, i afse: (ende på krigsakademien på Carlberg, hvaruti påbjudes, att u:examinerad kadett med mindre pålitligt eller opålitligt uppförande skall förflyttas t ibunderofficer vid det regemente eller kår eller den flottans station der han önskar blifva anställd! och i hvilken befattning han minst ett år, möjligen längre, kommer att qvarstanna. Man vill här icke ingå i en vidlyftig afhandling öf-! ver det betänkliga uti den godtyckliga makt, och det tillfälle till förföljelse, som kan uppstå af denna föreskrift i afseende på kadetterina, såvida icke frågan om hvad med opålitlitligt uppförande bör förstås, blir bestämd genom närmare och positiva föreskrifter. I detta afseende behöfver blott nämnas, att om vitsordet får grunda sig blott på ett subjektivt tycke bos kanslern, guvernören eller tjen tgörande: majoren, utan att andra kontroller till missbruks förekommande stadgas, så kan derigenom en ganska hård och för hela lifstiden outplånlig skyrmf möjligen tillfogas en yngling, stundom må-; hända temligen oförskylldt. Men hvad som! deremot genast faller i ögonen är den degraderande opinion, som genom ett sådant stadgande En märklig jemförelsepunkt erbjuder i detta! afseende ett kongl. cirkulär af den 8 Augusti, 1842, hvari finnes stadgadt, att mans: ep, som: visar opålitligt uppförande, skall förflyttas till, kronoarbetskårens soldatklass. Underofficer skåren har således, genom det nu utfärdade kgl. I brefvet, blifvit ställd i samma förhållande till öfverbefälet, som kronoarbetskårens soldatklass! till manskapet inom armeen. Denna uppfinning! synes icke precist lycklig, då man väl hittills! ej haft anledning förmoda annat, än att pålit-; officerare, lika väl som hos officerare. gjorda stadgandet, såvidt det skall tillämpas på de nuvarande kadetterna, innefattar ett åsidosättande af det kontrakt, soro blifvit ingånget mellan staten och kadetternas föräldrar eller, målsmän, bvilka hafva det anspråket att sösion, äga rätt att blifva officerare, der denna rätt icke förverkas genom sådana bestämda förbrytelser elier ett så notoriskt dåligt uppförande, att de dertill äro oantagliga. a — Uti sista numret af Bore berättas den: märkliga omständigheten i afseende på Regeringens verksamhet i det militäriska facket, alt ifrån Mars 1844 till närvarande tid icke mindre än 200 — säger tvåhundrade — rege: ringsåtgärder blifvit vidtagna i frågan om —I uniormsviösendet. luppgift i förbigående uti en artikel med öfverIskrilt: Konstitutionelt lif i Danmark, att den! ringen ådagalagt, nemligen kraft, energ: och fast vi!jan. Detta sednare tro vi innefatta något Imesstag; och att vilja icke saknas i en viss riktning, som allt mer uprenbarar sig, samt Jatt redan tillräcklig, ja alltför mycken kraft låter kraft att verka i öfverensstämmelse med lallmänna tänkesättet och drifva tillbaka reakItionens vexande arspråk, samt att omfatta de tidsenliga grundsatsernas sak, så är det helt lannat. I Insändt. I De osynlige bröderne i Bore hafva i förgår uttryckt sin förundran deröfver att vid sista befordran Jlinom flottan kaptenlöjtnanten ech riddaren af franska hederslegionen Tersmeden blifvit förbigången till kapten af hr kaptenlöjtnanten Ahlgren. Denna förundean, köre Boreredaktion, är dock något enfaldig! —! I Hafven j då glömt, att herr Tersmeden likaväl som I promierlöjtnanten Wallenberg är eller varit ledamot af Stockholms reformsällskap?— Hafven j icke reda på, att han äfven är nära beslägtad med ordföranden vid det stora reformmötet i Örebro — som nu för tiden på vissa håll betraktas såsom en båtenotre 21 — Hafven j elömt hvad kapten Zachrisson m. andra fått erfara för deras deltagande i reformsällsynes vara af hr chefen för Jandtförsvarsdepartementet uttryckt emot hela underofficerskåren.!. nerna, när de under vissa år betalt sin pen-; Deremot säger Bore,, som lemnar dennal ,Svenskaregeringen saknar hvad den Danska rege-l börjar visa sig på den vägen. Menar Borev I l lighet är en erforderlig egezskap hos underDet måste dessutom anmärkas, att det nu f j Il q skaperne? — Erinren j er icke, att herr Bonde, äldste kaptenen vid Bohusläns regemente och ledamot af Stockholms reformsällskap, nyligen blifvit förbigången will major af en mångårigt yngre, endast 3:ne år gammal kapten vid ett annat regemente, Joaktadt han, den förre, var uppförd på regementsIchefens befordringsförslag? — Hafven j ingen reda på de förföljelser af flerartad beskaffenhet, hvilka nu Isom bäst operera mot en annan reformsällskapsledamot, herr kapten Stjernsvära? — Nekom icke, att vi här hafve en märklig samling af tillfälligheter, der just sådane oflicerare som varit ledamöter af reformsällskaper råkat blifva förbigångne vid befordringar; Jmen allt detta mäste för Boreredaktionen vara helt och hållet obekanta tilldragelser, ty i annat fall hade kanhända dess yttrande af förundran uteblifvit, äfvensom anklagelsen — åtminstone i förevarande fall — för bristande princip hos styrelsen! Det vore visserligen orätt då man är inne på detta kapitel, att ej å andra sidan ihågkomma, hvad som j inträffade vid det allmänna bul!eversemanget med thyj lätföljande dallringar är 4848, och hvarvid äfven li, Ikasom en liten giring i det svenska statsskeppet för; märktes, nemligen att tvenne personer, som då voro ; Iledamöter i reformsällskaper, upptogos i sjelfva styreisen, när statsrådet rekryterades; men lyckligtvis hade desse förut, synnerligen den ene som varit militär, och som tillhörde det lilla egna reformsällskapet de tretton, så väl dokumenterat sig såsom tilllIhörande den grå nyansen, att ingen uti deras utväljande kan se en motsats emot det sedermera tyd iigare utvecklade systemet, neml. skräcksystemet, att Tsätta ett stort och maktfullkomligt P på befordringsH vägen för alla dem, som på något sätt haft medre) ) formsällskaperna att skaffa. we . RÄTT EGÅNGSoc POLISSAKER. iRansakningen vid cellfängeset angående vildet å Anders Andersson vid Gångsätra å e Lidingön. h (Forts. från gårdagsbl.) s!) Häradsdomaren Hällström, som nu förekallades, n I berättade att den 6:te Februsri omkring 4-tiden I (förra vittnet hade icke haft någon klocka och dertiföre uppgifvit tiden efter som grannarne sagt) bade i Jöegren bultat på vid Mosstorp och väckt vittnet. j