Aftonbladet – 11 mars 1850, sida 3

prov va PpUSYCTSTOTHaLSIHLT LST SeRIVTATG Uv språk, förrådde någonting så egennyttigt och moncpolitiskt, och derigenom så stötande för hela den öfriga delen af Storbritanniens befolkning, att de 252 rösterna, som en fraktion af det rika jordägareintresset lyckats sammanbringa vid omröstningen, nu mera betraktas som hela landets minoritet. Dettas röst har nämligen, med knappast anmärkningsvärda undantag, slutit sig till parlamentets majoritet, i samma ögonblick som den nyssnämnda syftningen hunnit blifva allmännare bekant. Man har insett att det var den öfver sin nöd klagande rikedomen, som vid detta tillfälle ropade på understöd af de allmänna medel, dem hela befolkningen gemensamt erlägger i utskylder, icke en gång med undantag af det arbetsamma armodet. Genom sitt modigaste och mest talföra ombud hafva de prohibitiva godsherrarne låtit affordra den siora allmänheten ett vederlag i kontanter, för hvad de nödgas erlägga dels i fattigafgift, dels i afgifter för folk mängdslängdernas och jurymanslängdernas upprättande: ett sammanräknadt belopp, som motiorären sjelf uppgaf till öfver 2 mill. pund sterling om året. Motionären sökte omsorgsfullt framhålla att detta icke skulle blifva till en lättnad blott för godsherrarne sjelfva, utan för han undvek lika omsorgsfullt att vidröra den enkla följden, att jordägaren snart skulle, i ökadt eller trots spannmålsprisernas fall bibehållet arrendebelopp, uttaga af far.nern hvad denne finge minskadt i allmänna utskylder genom fattigoch registrerings kostnadernas bestridande ur statskassan. Och med ännu mera försorg undvek ban att säga ett ord om sådana lättnader, som verkligen skulle komma farmern ensamt eller företrädesvis till godo, t. ex. om den äfven i parlamentet föreslagna lagen om ersättning åt farmer (stenant compensation billv), eller om jordägarnes för farmerna så förderfliga jagtmonopoliers upphäfvande, eller om nedsättningen i skatten på malt, te och tobak. Med maltskatten finna de probibitiva jordaristokraterna sig rätt belåtna, och då parlamentet icke visat sig benäget att återställa den höga spannmålstullen, så begära de ej heller för närvarande någon förhöjning på sådant sätt i priset för sitt mjöl. Men mynt, under en rubrik eller en annan, vilja de ändå utpressa från sina medinvånare i landet; icke derföre att dessa nu mer än förr koma ut med att sålunda plundras, utan derföre att det ohjelpliga monopolistslägtet har af gammalt den vanan att göda s:g med rof, och vantrifs vid saknaden af denna ärftliga njutning. DIsraeli försökte i öfrigt icke att beslöja egennyttan i det anspråk, han åtagit sig att framföra på sina ridderliga hufvudmäns vägnar. Han påstod utan omsvep att det är genom lindringen i priset på lifsmedel, som den sednare tidens Isgstiftningsåtgärder hade skadat jordbruksinteresset; men han förklarade denna förändring vara ett angrepp, ett förnärmande, ett lidande, som jordbruksinteresset nödgats vidkännas. Och då det icke mera hoppades någon upprättelse derför af närvarande parlament, ansåg det en kontant skadeersättning kunna fordras. Motionären understöddes genom oupphörliga cheers, och hears) och andra bifallstecken af protektionistpartiet. Till förmån för motionen, ehuru till föga för sitt eget rykte i retorik och logik, ordade på hans sida äfven sir J, Tyrrell, under mycket skratt, herrarne F. W. Charteris, H. K. Seymer, Stafford, Buch, Benkeley, Drummond samt lorderne Manners och Bertinck — alltsammanstestimonia obcurorum virorump, som sjelfva medeltidspanegyristerna i Oxford skulle nödgas kalla det. Men emot sig hade han icke blott utrikesministern lord Grey och lord John Russel, utan äfven sir Robert Peel, sir James Graham, m:r Hobhou-:e, Gladstone, Pelham, Bright, af hvilka den sistnämnde isynnerhet bidrog att utplåna det in:rjck, som mo tionären gjort genom sin förmåga i det ironiska och sarkastiska, emedan m:r Bright, som bekant är, förer samma vapen med ännu mera öfverlägsenhet. Bland de öfvertygande och ovederläggliga fact3, som utgjorde hufvudsaken uti inrikesministern sir George Greys svar på motionen, är ingen mer slående, än minskningen i fattigskatten å ena sidan, och å den andra tillvexten i den förmögenhet, hvaraf denna skatt utgår. År 1813 stego utgifterna för de fattigas understöd i England till 8,646,844 pund sterling; de hafva sedan oupphörligt minskats, och år 4849 nedgått till 7,674,146 pund. Men under samma tidrymd hade den förmögenhet, hvaraf denna utskyld erlägges, småningom uppgått ifrån 541,891,423 till 85,802,730 pund sterling: så att, oaktadt den stora folkökningen, den nuvarande fattigbördan lättats i ett ännu mer azmärkningsvärdt förhållande. Men detta var ej allt. Inrikesministern ådagalade omotsägligt, att det långt ifrån vore sannt hvad dIsraeli uppgifvit till stöd för motionen, eller att fattigskatten vore uteslutande eller hufvudsakligen lagd på jordbruket. Lorden visade att landets öfriga förmögenhet erlade mer än 48 pet af denna utskyld, men det ojemnförligt rikare jordbruket föga mer än hälften, nämligen 52 pet. I trots af dylika facta, som visa fattigbördans oupphörliga minskning för jordbruket, och dess redan nära nog jemnlika fördelning mellan detta och den öfriga förmögenheten, har en liten och egoistisk del af det förras intressenter den oblygheten att begära öfver två millioner af allmänna skattmedlen, i vederlag för sitt bidrag. Några i flera hänseenden lärorika upplysnin-j gar meddelades äfven af lord Grey angående fattigdomens och brottens faktiskt utredda belopp efter och före handelsfrihetens införande. Med officiella utdrag ur fattiglängderna samt fängelseoch brottmålslistorna ådagalade han på siffran, att alia dessa bedröfliga urkunder minskats ofantligt både till innehåll och ohygglighat A ART för cc gärt, och hans antydan att detta blott vore! en början på en hel rad med ytterligare an( dem och deras arrendatorer gemensamt; men i — ST G-. -— oc -—nr m— DM — mn OM a RR nm AA RT nn Mmm — mA AA (---0 ss ee mm CA ja rr MN -—Mm Se em DM PJ fö er larna Aamann fön huradan 120