Ar r——— — — ner, som detta ljussken upplyste, skulle en betraktare ej behöft tveka om arten af det ställe och de personer han såg. Scenen var en så kallad lönntrog, och personalen, med få undantag, barackernas och portgångarnes elän diga invånare. Väggarne voro emellertil här långt bättre än man af husets yttre kunnat vänta, och mellan de inskriptioner, flottfläckar, sotcch rökmoln, som funnos derpå, kunde man till och med upptäcka tapeter, som fordom varit vackra. Rummet, som var temligen stort, afdelades genom en disk der kanter af bröd och ost, strömmingsben och sillnackar simmade i floder af utspildt dricka och bränvin; några gröna bläddriga glas och buteljer, spräckta och hop kittade tallrickar och koppar, en tratt och ett par ullstrumpor, hvars fötter endast utgjordes af svarta trasor, fullbordade trefnaden af denna inbjudande buffet, bakom hvilken, ibland bränvinsoch dricksankare, kökssaker och mat, en matrona presiderade, som skulle gjort heder till och med åt fria mattanp. Hennes stora pussiga ansigte — vanstäldt af ett eldmärke, som delade det liksom i tvenne hälfter, hvaraf den ena var blå den andra röd, och gjorde en villrådig om hvilken man borde föredraga, ty naturen, som ofta är märkvärdigt rättvis i sin deluving, hade prydt den sidan som eidmärket förstört med ett !ifligt och tindrande öga, då den blå delen deremot till motsvarighet endast egde en hem:k grop; hennes nakna seniga hals, kring hvilken en brun ulltröja, knappt mörkare än den grofva huden, med veckade ärmar, ganska ofullständigt slöt sig; hennes mössa af svart tyll med rödbruna band al alideles lika färg med det testiga håret; hennes röda muskvlösa armar, nakna ända till armtågen, och slutligen hennes fötter och ben instuckna i ett par grova stöflor, gjorde hela heunes utseende så vidrigt och fruktansvärdt,