Aftonbladet – 11 mars 1850, sida 1

hvarje ögonblick färdigt att sjunka och nppslukas af det bottenlösa djupet. Dess väggar, hvilka fordom varit betäckta med kalk, som nu endast der och hvar qvarIsatt, visade de nakna!stockarne, som Höra och murknade, knappt tycktes tåla der Iiidrigaste stöt, hade bugtai sig utåt liksom de icke längre förmådde bira tyngden af det härft nedsjunkna taket, och då man vek om börnet fatin man också att ena gafveln i öfra våningen saknades och att endast de tre väggarne återstodo af ett rum, hvarest ännu fanns en förfällen grön kakelugn, några trasor af eländiga tapeter, som flägtade för blåsten, och en gammal töm säng hviiken, haltande på tre fötter, Tutadetig emot väggen mellan kakelugden och en dörr, som förmodligen förde till de öfriga rummen i detta näste. Spillrorna af några bräder och en grushög nedanför visade lemningarne efter den fallna väggen, och tyektes hvila på vatinet, hvilket tungt som Döda Hafvets icke tillät det att sjunka. Undre våningen af detta hus syntes öbebodd, somliga fönster saknades alldeles, åndra egde ännu några rutor lappade rced irasor ller gråpapper. Dörren var bäst bibehållen och tycktes barrikaderad just genom trappan söm ledde dit, ty hvarje steg liknade ett gillbr, och i förening med det tegelbelagda taket, som sköt ut öfver densamma, hade det fullkomligt utseende af en fälla, som åt den oförvägne, hvilken kupde vilja intränga genom denna dörr, endast lemnade utsigten att antingen falla i vattnet eiler krossas af taket. Alt denna boning, ehuru usel den var, likväl beboddes af någon, bevisades emellertid af ijusskenet som lyste genom ett fönster på baksidan åt sjön, och genom de stora springorna på den murkna dörrn, som förde till det förstörda rummet. Vid första blick på den scen och de perso