Aftonbladet – 11 mars 1850, sida 1

1sig tätt under södra bergen, roddes af fyr starka och vanda armar och -styrdes af er-man hvilken, inkrupen i en vid rock hvars, krag delde hans hufvud och ansigte, endast kund urskiljas: som en mörk oformlig klump. Mörkret, hvilket knappt tillät dem att s jett par alnar ifrån sig, gjorde dem ovissa bu nära de xoro landet, och vid ett tecken mec handen af den som styrde hvilade de båda rod darne på årorna och läto båten några sekunde drifvas af stormen och vågorna. Den mörka figuren i aktern reste sig til hälften upp och vände hufvudet flere gånger ömsom mot det ställe af stranden han lemnat ömsom framåt mot det till hvilket han ämnade sig; då bastigt, genombrytande mörkret, tvänne ljus liktidigt uppglimmade, det ena från Kungs: holmen, det andra på bögra sidan om honom långt ned, nära stranden, och visade den spejande, att-.denna strand var helt nära. Karlen vid rodret satte sig ned igen och styrde rakt på den punkt hvarifrån detta siste ljussken blänkte. men vände liksom med oro hufvudet ofta tillbaka, för att se på det andra, hvars bleka och flämtande sken försvann och åter framlyste, som den döende lågan af et utbrunnet ljus. Efter endast några årtag sköt båten fram till en lång och skranglig spång, som gick långt ut i vattnet och brakade för vinden och vågorna, svigtande på sina gamla pålar. Styrmannen, som rest sig upp, varseblef nu en annan båt, som förut låg fästad vid bryggan. Den var tom, men på spången.stod en mörk och kort figur, orörlig, med armarne i Kors öfver bröstet, hvilken tycktes väntande blicka ut, i det djupa mörkret, öfver vattnet. — VAlltid punktlig,, mumlade den ankommande och sprang upp på bryggan samt gick fram till den andre, hvarefter båda två aflägsnade sig några steg, gående tätt vid hvarandras sida.