Aftonbladet – 9 mars 1850, sida 3

skinnfäll att täcka sig med. Jag sade dessutom till om, ätt han skulle tvättas ren från blod, och att han skulle få mat om han behöfde något. När jag sedermera kl. 8 kom ned hade han fått mat, som han redan ätit. Rundqvist inkallas nu åter och konfronteras med Jöngren för att få reda uti de punkter, hvari deras berättelser varit stridiga, men hvar och en vidhåller sin utsago såsom sann. Nu anmäler sig v. Botarien Franz Sjöberg, hvilken under förbandlingen tillstädeskommit som enkans rättegångsbiträde, och begär få framställa frågor till Jöngren. (Ferts. följer.) — Jernbäraren Ekholm hade den allra som söta: ste lilla hund, och som hens kamrat, jernbäraren Andersson, tyckte att detta kunde vara en passande present åt sin broder, så köpte han det lilla djuret för 2 rdr rgs och afskickade det med en ångbåt åt landsorten. Emellertid måtte den lille fyrfotingen icke varit belåten med att lemna Stockholm, emedan han redan i Södertelje rymde från ångferiyget och helt beskedligt spatserade hem till sin förre hisbonde, hos hvilken Å:n, som snart blef underrättad om förhållandet, begärde att återfå ettdera hunden eller sina 2 rdr. Detta -var väl också ganskä billigt; men emellertid tyckte icke E. så, utan vägrade ensiändigt att återlemna hvarken hund eller penningar; och aj denna anledning bade nu A:n äfven sist. tisdag instämt E. till R. R:ns 6 afdelning, med yrkande at af E. utfå tillbopa 8 rdr bko, rättegångskostnader och vittnesersättningar inberäknade. Förre tingsskrifvaren Lindblom, hvilken i denna granna sak uppträdt som ombud för E., bestred dock all ersättningsskyldighet för sin hufvudman och yrkade i stället godtgörelse för tidspillan m. m. med 6 rdr 52 sk. banko. Utslag skall afkunrnas nästa tisdag. (F. R.)