Aftonbladet – 9 mars 1850, sida 2

mensklighetens hårda, men gemensamma lott — att fela? Ingen kan dock vara mera villig än vi att tillstå våra fel, och har det någongång händt, att en eller annan omständighet af våra kolleger blifvit lagd (03 till last, utan att vi erkänt densamma vara något fel, så har detta kommit sig deraf, att vi, efter bästa förstånd och djupaste öfvertygelse, anstt oss haft rätt. Huru har M. B. blifvit af sina kamrater behandladt? Jo, vid vårt första uppträdande mottogos vi från alla sidor, icke med diskussion öfver de i tidningen förekommande artiklar, utan med gissningar om af hvilka personer red. var sammansatt. Sedan man gissat sig fram till några namngifna personer, utan att just träffa de rätta, började man ett denigratiopssystem emot personerne, hvars like pressen inom intet land torde kunna uppvisa. Dessa personer behandlades genast, som hade de varit satta utom lagen; ställde på en daglig schavott i de radikala tidningarna, fanns det ingen insinuation så lömsk, ingen smädelse så grof, att man ej trodde sig tillständig! att använda den emot M. B:s redaktion. Huru har M. B. förhållit sig under allt detta? Vid två serskilda tillfällen förklarade vi huruledes vi ansågo polemiken tjena till ganska litet och derför böra, så vidt möjligt, banlysas ur tidningarnes spalter. Vi försökte dessutom, a:t, oaktadt bittert angripna, ändock tillämpa vår sats om polemikens mindre lämplighet och läto mänga ganska hårda anfall passera oanmärkta. Man ser häraf att Morgonbladet sökt tvätta sig rent så godt det kar och göra sig så oskyldigt som möjligt. I sanningens intresse nödgas vi likväl fista uppmärksamheten derpå, dels att resonnemangerna icke hålla stånd vid närmare påseende, dels också att uppgifterna icke så litet afvika från verkliga förhållandet. För det första måste det utgöra en af publicistens oeftergifliga egenskaper, att icke blott veta hvad han skrifver sjelf, utan äfven hvad han intager i sin tidning såsom insändt. Om också afvikelser i åskådningsoch frawmställningssätt från red:ktionens egna må ega rum uti insända artiklar, särdeles om redaktionen reserverar sig, så kan en sådan större rymlig het icke få gälla låga och ohemula anfall, eller ett fortsett system af denigrationer emot motståndsre, hvilket emelierud just utgjort den stående karakteren hos Morgonbladet. Den gjorda undskyllan om ,ett eHer annat misstag kan då svårligen komma tidningen till godo. Dernäst är det ett grundlöst föregifvande,att det var Morgonbladet som först anfölls af andra. Tvärtom sökte Morgonbladet ifrån Bbörjan sin hufvudsakliga uppkomst på sådana anfall. Detta är så myeket lättare att minnas, som det är konstateradt, att redan Morgonbladets föregångare Synglaset hade innehållit en: serie af falska och nedsättande insinuationer t. ex. emot Aftonbladet, en längre tid innan Aftonbladet ens tog till orda emot Morgonbladet. Så påstods det, i den ena artikeln eiter den andra, att Aftonbladet deis, under sina tidigare år, ständigt smädat den afltidne konungen Carl Johan och grefve Brahe, dels, för att vinna publik, följt en method och en conduite, som Söndagsbladet sedan endast imiterat.. Deita allt är så långt ifrån sanningen, att vi med trygghet kunnat uppmana Morgonblsdet att framdraga något enda bevis derpå. Uti en sådan mängd årgångar som Aftonbladets, borde väl dylika bevis finnas till öfverflöd, om Morgonbladets yttrande varit sann!; men allt hvarmed man i detta afseende bittills kunnat frarmkomma har varit de bekanta hrefven till Tegnär år 1834 af Nils Nilsson Nyberg och den famösa annonsen 1844 om en till salu utbjuden svinppels. Utgör icke detta det fuilständigaste motbevis mot Morgonbladet och huru kan det då föregifva sig icke hafva anfallit sina motståndare? Hvad beträffar det omtalade förslaget att upphöra med polemiken, så har den ursäkt Morgonbladet härifrån vill hemta, redan blifvit bekant genom en förut af oss citerad artikel i Tiden, hvari visades, huru Morgonbladet, samma dag detta förslag gjordes, sjelf innehöll anfall:— om vi minnas rätt — på fem serskilda personer, Hvem vet således om icke hela Morgonbladets artikel för i dag endast är ett försök att för tillfället skaffa sig absolution af publiken, för att sedermera begynna synda på ny kula. Framtiden skall bäst utvisa detta; men det säkra är, att Morgonbladets. artiklar hittills visserligen ganska litet innefaitat diskussion i sak, och så mycket mer om personer, hvilka det legat i något vwisst intresse att diffamer2, jemte en inblandning af de ytterligaste partiskrifter ur utländska reaktionära tidningar. a tär Kg tä är rr ÅL KE RAR EE ORD AR RR