Aftonbladet – 9 mars 1850, sida 2

Europa erbjudevp, heter det, kan icke döljas för någon, om också republikens regering afvänder sina blickar derifrån för att ej varseblifva följderna. Man kan undfly åsynen af faran, men icke faran sjelf genom att sticka hufvudet under vingen. Regeringen blir dessutom tvungen att höra, hvad den vägrar attse Millioner röster skola säga henne och upprepa att om freden i Europa hotas af reaktionens djerfbet, så härrör denna olycka deraf, att er i Frankrike från den demokratiska principer utgången makt vänder sig emot denna princip. likasom Ludvig Filip gjorde det emot den makt ur hvilken hans konungadöme hade utgått. Kejsarne af Ryssland och Österrike sara konungen af Preussen utföra sin roll. Czaren som förklarat, att han ej kan göra något fördrag med friheten anfaller henne med alla medel som stå honorna till buds, och der han icke når henne med politiken eller kriget, dödar han henne med ett heligt stål, hvarmed han väpnar sig i den renläriga grekiska kyrkans namn hvars påfve han är. De två tyska mo narkiernas chefer åter, ehuru de äfven göra konungadöraet till en myth, och påstå att den genom seklers arf erhållna kronan förlänar en maktfullkomlighet inför hvilken folkets rättigheter äro inga, gå in på vissa eftergifter med vilkor att någon folksuveränitet icke kommer i fråga. Förskansade inom sina oktrojerade konstitutioner, bekämpa de derifrån likasom från ett citadell den demokratiska principen i dess enda uppriktiga uppenbarelse, den direkta allmänneliga wvalrätten. Vi fråga nu, om de skulle våga företaga en sådan kamp, i fall repiblikens regering följde den raka stråt som konstitutionen anvisat henne? Denna regering använder och uttömmer hela sin uppfinning och använder alla nationens organiserade krafter blott för att håila folkets tankar och dess suveränpa viljav i belägringstillstånd. De enväldiga eller halfenväldige furstarne skalle då vara serdeles dumma om de icke spelte ut de kort, som vår regering sjelf gifver dem i händerna. Man har under den förra genom en folkrevolution uppkomna dynastien beklagat sig, att Frankrikes regering å endast var stark emot de svaga. Orsaken härtill låg icke i bristen på personligt kurage hvarken hos Ludvig Filip eller i bristande krigslust hos hans söner. Regeringen var obeslutsam, rädd oeh utan värdighet i dem yttre politiken derföre, att den hade den dårskapen att vara rädd hemmeu; man hörde äfven då ofta mot de liberala yttras såsom ett skrämskott, att barbarerna skola uppsluka o0ss), och konungen uppåref den maktägande klassens bäfvan, som under femton års tid såg samhällets omhvälfning uti valrättens utvidgning och icke kom ifrån denna villfarelse förr än en ny revolution. hade blifvit ouadviklig. Det militäriska modet fattas icke heller presidenten och dem som omgifva honom, ty i Frankrike saknar ingen detta slags mod; men det är förtroendet till framtiden och uppfattningen af det närvarandes kraf som brister. Om ändå denna svaghet tryggade den allmänna freden! Men det är just motsatsen som inträffar. Italien är slaget, Polen: vrider sig på sin dödsbädd, utan att Lunna resa sig. I Tyskland hotas allt, som aspirerar den demokratiska fribeten, med Ungerns öde; låten derefter Schweiz öfverväldigas under en godtycklig förevändning; och Frankrike skall. ovilkorligt blifva anfallet i sin: ordning samt för siti försvar tvingas tillgripa: medel, som. nödvändigheten förklarar, om också icke rättfärdigar. Vansinnige lika mycket som brottsligeäro de, som då skola räkna på att armeen direkt eller indirekt skall göra ett med den främmande invasionen. I ett sådant ägonblick skall bela Frankrikes bjerta klappa såsom en mans, med undantag af det nya Coblenz. ) Känner ) Känner läsaren här igen någon likhet med Mor gonbladets hotelse om de 40 å 350.080 ryssarne som vi skole hafva att vänta i Sverige, om ej re formvännerna taga skeden i vackra handen? Reformsällskapen. Nyköpings Reformsällskap hade den 1 den aes sin fjerde allmänna sammankomst. Vic denna genomgicks ie afförsta allmänna reform