mera skiljd från honom än förr. Hon hade blifvit nervös och började för första gången i sitt lif blifva mjeltsjuk. Hon nästan öfvertygade sig att bon blifvit en hörda för sin kusin och att hon borde gifta sig med Wilson. Hon gret: tills hon fick en förfärlig hufvudvärk, och när pigan kom att nedkalla henne för att laga till herr Evans t, var hon verkligen för sjuk att kunna gå ned — och med svullna ögon, röda kinder, våta och oordnade tockar, såg hon sig i spegeln och vågade ej visa sig för sin kusin. Säg heri Evans att jag har en elak hufvudvärk, och om ban ursäktar vill jag tidigt gå till sängs. Gör allting väl i ordning för honom, Nora. Voro hans tofllor varma när han kor in ?, Jag vet icke, mamsell, men jag skall laga i ordning hans supå — och hon giek att framföra Fannys ursäkt till herr Evans. Gå genast tillbaka Nora, och fråga miss Evans om jag får komma upp., j Fanny hade rullat sin soffa fram till elden, och just begrafvit sitt ansiglte i en sammetsdyna för att gråta så länge och så myeket hon önskade, Herr Evans bade, i sin oro för henne, följt Nora, och stod utanför dörren. Bed honom icke besvära sig med att komma upp. Jag blir nog bra så snart jag sofvit. Om du bedldt mig besvära mig med att stanna nere, skulle jag bafva tänkt derpå; men som jag är här, är det intet besvär att komma, och som du är så munter och språksam, kan du låta Nora bära brickan hitupp och laga till mitt 1 åt mig. Herr Evans var fullkomligt säker att något