ligt, såsom hennes natur var. Han var en rätt vacker och smakfull ung man, som talade ganska väl i allmänna ämnen, och han lyckades snart intressera Fanny. Han var, oaktadt allt bvad bans moder sagt, helt och hållet oberedd på den skönhet som omstrålade Fanny. Han iskade skönhet just som han älskade stekt sris och goda viner — hans beslut var fattadt. — Fanny hade gjort intryck. Han bad henne spela och sjunga för sin ci devant lärare och intrycket befistades derigenom. ä Wilson var vid slutet af ena timma säker alt han skulle gifta sig med Fanny Evans Och Fanny tyckte honom vara en ganska vacker intressant ung man, och hon gladde sig åt hans lycka; deras musikaliska böjelse bil dade ett föreningsband emellan dem, och det syntes Fanny snart ganska naturligt och roligt att hon dagligen såg unga Wilson. Hon var sorgsen och sången förströdde henne. Hans röst var god och de sjöngo duetter. Ffan spejade täckt och detta var ganska roligt. Hon hade blifvit mera främmande för sin kusin och hon behöfde något sällskap. Fanny hade aldrig varit så olycklig sedan hon kom i sin kusins hus, Slutligen anhöll Wilson om hennes hand, Detta var för Fanny en helt och hållet oväntad händelse. Tala ej derom, sade hon allvarligt. Var god och ursäkta mig, herr Wilson, och hon gick hastigt ur rummet. När hon uppnådde sin kammare, kände hon sig ganska sorgsen och sanningen att säga ganska sjuk. Hon hade blifvit uttröttad af arbete och vakande under herr Evans sjukdom, och af sorgen att var