Aftonbladet – 7 mars 1850, sida 1

re, som matar den under andra hälften, så var Fanny alltid ganska lugn i kyrkan, om hon ej var sömnig. Jag trar att hon ej hade samvete att sofva, fastän hon kanhända ej sjelf visste hvarföre hon höll sig vaken. Men det var ganska exemplariskt af henne ooh tillfredsställande för den goda fru Evans. IV. Det fiones några goda menniskor, som förneka läran om det fullkomliga moraliska förderfvet, som ej kunna inse huru det är möjligt för en menniska, att med öfverläggning vara en skrymtare. De säga att en menniska ej kan lefva, utan att bon eger något godtinom sig. Jag skall ej disputera med detta hedervärda folk, emedan hvarje menniska, i ett fritt land, har rätt att hafva sin egen mening, förutsatt att den ej med våld gör intrång på andras. Vare det huru som helst med dessa meningar, så måste jag likväl säga att om godhet är en nödvändig sak för att hålla folk vid lif, ega somhga menniskor förmåga att lefva af ganska små tillgångar; och det är min pligt att här införa en ung gentleman i högsta grad begåfvad med denna förmåga. Sylvester Wilson var en ung man, som hade den berömda önskan att komma sig upp i verlden; men till stort mehn för hans moralitet, var han helt och bållet likgiltig om beskaffenheten af de medel, som bidrogo titl vinnandet af hans hufvudändamål, förutsatt att verlden ingenting hade att förebrå honom. Med ett ord, det yttre skenet var hans moraliska lag, han hade ingen annan. Hans fader var en förderfvad, ärelysten och samvetslös many, och den ärftliga öfverflyttningen af egenskaper skulle hafva förtjust Towler, fastän egenskaperna visade att ban var förderfvad, född förderfvad och hade intet act göra här, utom att göra skada. Han var det oaktadt en excellent skrymtare, och passerade för e. exemplarisk ung man, punktlig i kyrkan och ämnad för tjenstemannabanan. Hans familj var vän af Evanska familjen. Nå väl, moder, har du utforskat någonting af gamla tant Evans om denna rödhåriga fu