Aftonbladet – 6 mars 1850, sida 4

Vid Bernhardina Norströms Graf . den 24 Februari 1850 Öppnade grafven sluter i sitt sköta Ungdom, osku!d; nyss en bleknad 1; Knappt! utslagen, föll ur syskonkran Föll i sin b!omning. 3, Nyss hon stad med löjet på friska läppar, Glädjens lärka tonade i dess bjorta, iloppet i rosor målade sig för hennes Tjusade blickar. Men i böjden följde Guds bästa Eng! . Systerns steg på jorden med ömma Längtade benn2 räkna bland himlens Frälsad från synden. ar Och det var fridens Engel, som på den Uögstes Vink steg ned till jorden på hvita Toz hennes rena själ och flög mot lju Kärlekens rymder. Och hon dog, som sången i qvällen 3208 Tynar ljufligt hin öfver harpaus gullst Dog, som blomman dignar, med bruten s!öngel, Stilla mot tufvan. Gråt ur ditt bjarta sorgers tår vid grafvon, Ljuda 0 sång af vexod och af smär:a! Skönare vård det är än marmor ris. med Gyldene ruzor. CAROL.