Aftonbladet – 6 mars 1850, sida 1

EN FATTIG FAMILJ. På andra sidan Lidingöbron, ej långt frår Gångsättra herregård, uppe i skogen till ven. ster om vägen ligger ett litet enstaka hus Gångstigen dit går uppför en höjd, på hvilker hvarken något träd eller någon buskvext synes till. Sjelfva stugan ser icke heller serdeles treflig eller inbjudande ut. Då man kommer från förutnämnde håll presenterar den gafvelin mot landsvägen, och man märker knappast den låga dörr, som leder till dess inre. Inga omgifvande uthus låta förmoda att här finnas några husdjur för invånarnes beqvämlighet eller behof; och den kala höjd hvarpå huset är beläget, ett rof för vindarne, är betäckt af några åkerlappar, men sow icke höra till lägenheten. Det hela tyckes gifva skäl för den förmodan, att det är en backstuga, och att der bor elt inhyseshjon eller en statkarl. Si är det ock eller rättare, der har bott en statkar! med sin hustru cch sina barn, endast de sednare bo der nu; ty hustrun är enka, sedan i dog tre veckor. Det är icke för att ånyo framkalla det blodiga minnet af den händelse, som der tilldrog sig för kort tid sedan, som vi inför allmänheten försöka denna skildring af nmen fattig familjo: vi bafva dertill ett annat bevekande Skäl. Vi ville, i fall. det kunde lyckas oss, genom en trogen teckning af på en ging den skönhet, godhet och kärlek, i förening med den nöd, strid och smärta, som en sådan liten stuga kan sluta inom sina sjunkande väggar, i menniskoälskande och ädla hjertan väcka deltagande ör en olycklig moder med 8:ne minderåriga oarn, och bedje dem, att de barmhertigt ville, ;å vidt möjligt, mildra de armas hittills så nårda öde. Man går så ofta förbi den fattiges dörr, okunnig om huru det är derinom... en husbonde borde aldrig göra det. Han åtminstone borde icke vara okunnig om hvad torftaken på hans egor gömma. Det gifves ett slags fattiga, som i första rum