Aftonbladet – 6 mars 1850, sida 1

eV vilja endast antyda ståndpunkten hv.rifrån det bör skärskådas och bedömas, detta icke blott för rättvisans skull, utan ock för att, så vidt .j möjligt, borttaga flicken från denne hårdt pröf(vade mans minne, på det att ingen skugga -cCerifrån må falla in i de ungas o-kyldiga hjertan, som nu begråta den bortgångne, och för hvilka hans sista handling, den han pliktade för I med sitt lif, synes en kärlekens snarare än en brottets, och för hvilka modrens vackra ord: jag hoppas Gud, som ser allt, bar förlåtit honom — ännu synas vara oförstådld.; ty dese ned på den cirka 5 qvarters långa kälken som står utanför stugans fönster och säga att det är pappas kälke, den kälkes; och må ingen af oss glömma: ndet är svårt att kämpa, lättare att döma!n I backen nedanför sitt hem öfverfölls Åndersson, enligt hans egen ofta upprepade för.säkran, af arrendaorn på Bo och hins dräng på ett sätt som är alltför upprörande för der merskliga känslan för att viskulle hafva hjerta att upprepa det här; dessutom är våldsgerningen redan tillräckligt bekant genom tidningarne, och blir det ännu mera vid målets ytterligare undersökande och behandling. Den olycklige fastbands sedermera på kälken och fördes så till f. d. här dsdomaren i orten för att arresteras, men då denne, på grund af den svåra, lifsfarliga misshandling Mannen undergått, vägrad2 deras begäran, fördes han vidare till Bo, der han lades på dröngstugugolfeet tills han åter forslades barhufvad och stelfrusen till sitt here, Våldsverkaren släpade honom uppför den branta trappan och lemnade honom utan vidare förklaring blödande och sanslös, samt nera död än lefvande, hos den förfärade hustrun och de jamrande barnen. Gråt icke så, sade han till hustrun då han återfått bruket af sina sinnen, tag det icke så hårdt — det går väl för sig på något sätt.. Mannen var så handterad, att hans kamraer intyga det de ej kände igen hans ansigte, och då han försökte resa sig upp, svimmade han af. När natten kom, ville har det oaktadt gå ur