Aftonbladet – 6 mars 1850, sida 1

föda sig sjelf. Han hade då alltid med sig et par kakor bröd och sillar eller ett stop hafregrynsmjöl; ja, han medförde stundom någor liten lyxartikel till sina små: en barnspegel med infattning al brokigt papp, en kam eller dylikt. Vi nämna detta serskildt emedan det utgör ett talande bevis på mannens sinnelag. Han älskade sin hustru och sina barn ömt, huru trött ban än var smekte han alltid vid hemkomsten sin lilla sexårige son, Carl August, hans lif och hans öga, tog honom på sitt knä och jollrade med honom. Mannen var icke någon drinkare; han förslösade icke sin dagspenning, utan det var för bonom en glad pligt, att sedan han gått c:a tre fjerdingsväg till staden och arbetat hela dagen, då återvända den mörka vinterqvällen med öfverskottet af sin arbetsförtjenst till de sina, och der — utan annan betäckning än sina fuktiga slarfvor — lägga sig ned på golfvet bredvid den lånta sängen der de andra fyra lågo! Mannen hade frost i sina fötter, så att han jemrade sig af smärta vid hvarje steg; han bade sprättat upp öfverlädret på sina stöflor, på. det de ej skulle klämma såren, det oaktadt sick han dagligen till och från staden: det är soda fem fjerdingsväg om dagen! Hustrun har spunnit ul! hela vintern; sedan varnen somnat bar hon trampat sitt bjul, ofta ill midnatten framför spisen, med en gran-: Ivist till ljus. Den äldsta flickan har kardat t henne, menl!... Den stränga vintern, mannens sjukdom, aretslönens ringhet... öfverväldigade slutligen le armal — Striden blef dem för hård — ratten och litet mjöl hade under flera dagar itgjort deras enda föda... Då gick mannen ut en natt medan de andra! ofvo — det var natten till den 6 sistl. Feruari. Det var sista gången han suckande andrade till skogen. Han gick att på sin f. d... usbondes egor, utan tillåtelse, hemta ved, den an lärer ämnat föra till staden på en kälke ch der försälja. ) Vi vilja icke bemantla hans fel eller begära ! .t annat lindrigare ord för förbrytelsen; vil