Aftonbladet – 5 mars 1850, sida 2

var den sista redbara handlingen i hans lif. Likasom för att göra sin kusin till profet, red han Eclipse, bröt halsen af sig och besparade honom respennnigarne. När Charles Evans fick höra det, sade han endast: En fattig satan mindre i verlden; men han mumlade för sig sjelf i det han vände ig bort: stackars kusin Ned! TIL: Skicka den lilla flickan: till mitt rum i afton, tant, när ni gjort henne snygg.Jag måste se hvad hon går för och huru -hon ser ut. Kom i håg att hon skall hafva goda, varma kläder, men inga grannlåter.. Klockan precist åtta inkom Marie i herr Evans rum med en bricka, på hvilken en den tarfligaste supg var anordnad, Rågbröd och smör, samt brunt tÅ var hans favoritqvällsvard: Fru Evans hade endest haft tid att tillvägabringa en förbättring i flickans klädsel. Hon var vid den obehagliga ålder, då en flicka hvarken är barn eller qvinna. Hon hade en tung börda af mörkrödthår, hela hennes benbyggnad skönjdes under dess knappa betäckning af kött, — och den tycktes ganska löst hoplackad lika om af trådar. Hennes ögon voro djupblå, men hon hade ända från sin spädaste barndom varit något vindögd, och nu var detta fel betydligt förstoradt genom hennes beständiga gråtande. Hon var mycket blyg och rädd för hvar och en. Hvar skulle väl hon, i sin ställning, funnit någon som kunnat trygga och ingifva henne förtroende? : Stackars lilla öfvergifna, illa klädda, vindögda, rödhåriga barn — alla dina brister äro lika så många rekommendationer hos Charles Evans. I den djupa sjelfviskheten al sin välgörenhet, kunde han älska just ett sådant barn — ett som andra menniskor endast skule ömka, och aldrig tänka på att älska. Och han kände sig säker i besittningen af henne; men han ville bemöda sig att icke låta henne märka det han hade några ömma känslor för henne. Han var en torr gren af lagens träd och