Aftonbladet – 5 mars 1850, sida 2

rånryckt din hustru lifvet, tills vid hennes jugunionde år — en ålder, då hon bordt vara frisk som en nyss utsprucken ros, och med sin förmögenhet kunnat lefva så väl som nåson qvinna i landet, du gjorde henne den sista och enda vänskapstjenst du någonsin giort hense — du skaffade henne en furukista och drog försorg om hennes begrafning. Men fastän jag vet att du borde hänga, vill jag ingå ewt ackord mel dig. Jag vill skaffa dig ombord på ett skepp, destineradt till New-Orleans. När du en gång är der, fruktar jag ej att du eller din vålnad någonsin skall besöka mig. På dessa vilkor vill jag taga ditt barn. Om jag måste segla till New-Orleans, vill jag fara efter måndag. Kapplöpningen med Eclipse och Black Bess blir då. Jag har lofvat att rida för Kenny, ty jag känner hästen bättre än någon annan. Dessutom måste en karl hålla sitt ord. i Ganska bran, sade Charles, efter ett ögonblicks betänkande; du må bryta halsen af dig och bespara mig respenningarne. Jag samtyeker dertill — vill du något mer? När får jag. komma med flickan ? I morgon bittida kl. sex. Det är för tidigt att väcka henne,, mum lade Ned. d Då eller al!s icke. Du kan hålla dig nyk ter en natt och stiga upp i rättan tid en mor gon i ditt lif, för att få en plats åt ditt barn. Om någon del af Ned Evans gamla sinnelag varit qvar hade detta förolämpande förslag, at! skaffa hans dotter en plats, uppvöckt den. Men hans själ var krossad. Han var ohjelpligt förslöad och förstörd, fastän han nu hade snyg a tläder, för hvilka han uppoffrat sista återstöder af sin hederskänsla. Dessa kläder tillhörde värdea på det ohyggligaste näste i Newyork. och Ned var hans plockfågelb, och uträttade hvarje uppdrag som mannen förelade honom. Han var så krypande för sin kusin, som möj ligt. Han egde ännu qvar en naturlig instink — han önskade sörja för sitt barn. Jag vill, med Guds hjelp, vara här vid der tiden, sade han — och han höll sitt ord. De