Aftonbladet – 5 mars 1850, sida 2

man kunde trott att hela hans lifssaft blifvit utgjuten i skriftliga förbindelser och dokumenter, som inbragt honom dollars och att hela har. s hjertas värme blifvit bortslösad på kandidaterna från hans qvarter, distrikt, stad, provins, etc. etc. under den tid han varit laglig röstägande, hvilken belopp sig till fjorton år. Hanhade samlat en stor förmögenhet och hade hvarken barn: eller: blomma att lemna den åt, som hans vänner sade, då nämnde vänner samt och synnerligen inom sig uppgjort att han aldrig skulle gifta sig, ehuru han endast uppnått den mogna och stadgade åldern af trettiofem år. Han, såsom hvar man, tyckte om att man trodde honom väl; och den tanken, att Fanny Evans förtrott sitt barn åt honom, hellre än åt någon af sina eller sin mans slägtingar, smickrade honom. Till hvilken som helst af dessa slägtingar skulle han talt om bördan att fostra upp annat folks barn, men i sitt hjerta tänkte han: det var ganska klokt och välbetänkt och vänskapsfullt af Fanny, att lemna flickan till mig, och när Ned är ur vägen, skall det ej finnas något som hindrar mina planer för barnets välfärd., När Marie satt sin bricka på bordet, stannade hon och höjde blygt sina vinda ögon till hr Evans, för att se om han önskade något mera. aSitt ned Marie, sade han, jag önskar att ditt namn vore Fanny, jag tycker icke om fantastiska namn och grannlåter.n ; Jag uppkallades efter min moder Fransiska Maria, sade hon, med den mildaste och ljufvaste röst som Evans någonsin kunde påminna sig hafva hört, Hennes röst inträngde i hans hjerta och så blef: hennes namn Fanny. Han hade alltid bibehållit en uppriktig vänskap och sann aktving för hennes moder — och han önskade att flickan skulle böra modrens namn. Jag skulle tycka mycket mer om att kallas Fanny, sade barnet. ; Nå väl, Fanny, huru tycker du -om ditt nya hem? : Re ,Jag är mycket glad deråt, sade Fanny och hennes ögon fylldes af tårar.